Jag är en värderingsmänniska - kompassen går efter tydliga åsikter och logik.
Men det finns en period på året när kompassen sätts ur spel och det är under julen.
Min ena hälf vill enbart ha halm, trä och ull, naturfärgat och traditionellt. Röda äpplen i granen, ett stilla intrasslat flaggspel, hemmagjorda smällkarameller hängandes i en svensk doftande personligt nedhuggen rödgran. Rött eller benvitt porslin, antika glas och linneduk, hyacinter och kottar. Och på skivspelaren: Lundakören som sjunger Ding dong merrily on high. Rrrassp raaasssp... men vackert är det och hemtrevligt som en varm kopp choklad om vintern.
Den andra hälften önskar bara kitschiga dekorationer, krusidull-dekorerade tallrikar från Royal Copenhagen, Homegaards karaffer, engelska hollys, girlanger som sveper kort och tvärs över taken och Chrismas Songs med Bing Crosby i högtalarna. (Och en plastgran mot alla tänkbara principer men då slipper jag barr-tjatet från sambon. Värt en hel del..)
De två världarna krigar om rätten till en äkta jul. Det brukar sluta i något mittemellan. Ingen i övriga familjen eller släkten märker den pågående tvisten, de är rätt nöjda om granen kommer upp och paketen ligger som sig bör därunder. Dekorationerna är oplanerande; det man gjort på dagis eller skola hängs upp på väggar, grenar eller i gran. Det räcker gott o väl.
Alla med en brevlåda eller brevinkast vet att julen nalkas redan i september när reklambroschyrer från diverse juvelerarkjedjor pumpar ut sitt glittrande bling-bling sortiment till försäljning. Mina broschyrer landar på toaletten där jag noga går igenom utbudet av speldosor, ljuslyktor och kitschiga tomtekonstallationer. Varför? För att köpa det. Hemsk sanning.
Kan man ärva svaghet för kitsch? Min farfar Bengt Bruzelius var kitschens mästare. Varje jul gav han till familjen en tallrik där motivet var ett foto på familjen; Ruth (farmor), Margret (faster), Birger (farbror) och min pappa Bengt(-Ivar). Jag lyckades spara en tallrik när jag, pappa, Margret och Lollo (kusin) gick igenom farmors enorma mängder med sparade saker. "Skräp", som min rare far sa. "Fynd!", var min replik.
Men var placerar man en sådan pjäs? På gästtoaletten? I källaren, tyckter Urban.
Tills vidare får den ligga i bra förvar...i källaren! Kanske den dock kan komma till användning i jul som ett fat att lägga kottar på: kitsch + tradition i ett. Tadaaa!
