Trädgård del ett - höst

Det är oktoberkallt i september i år. Och det regnar mer nu än över Englands Yorkshire. Det är mycket deprimerande och mycket blött och får mig att tänka på en sång (eller dikt?) av Nalle Puh:
Snön vräker ner. Tiddelipom
Allt mer ju mer. Tiddelipom
Allt mer ju mer. Tiddelipom
Det snöar.
Men nästa år. Tidelipom.
I mina tår. Tidelipom
Det töar

Så vad gör man av läget? Jag går ut i regnställmundering och gräver bort nyponburkarna som invaderar vår tomt. Och min 1,5 år nya thujahäck som jag vårdar ömt. Det är uppfriskande för själen att stå i blötan och riva och dra men förödande för den högra axeln. Svår balansgång - å ena sidan, å andra sidan.

Jag kommer lägga upp en bild. Snart.

Snigelspår

Snigel snigel på marken där säg vem som läskigast i världen är!

Har läst om men ej funnit äggen förut. Har inte heller letat. Gick således nöjd omkring med min  okunskap fram tills för en vecka sedan, då jag drog bort rötterna på nyponrosen som så välvilligt slingrar sig in i min trädgård och dessutom genom min Thujahäck!

I hörnet, där under gräs och gamla grenar hittade jag vad bilden trots allt tydligt visar: äggen. Gick förvånande lätt att ta upp från marken och sedan "kras" mosadedem med trädgårdshandskarna. Ett...nä femton hot snarae, är därmed borta.

Men nu ska jag ut på snigeljakt för jag ska ut och förstöra,

då tar jag allt jag kommer åt o allt jag kan förgöra....

(tänkt rövarsången i Kamomillas stad)

Snigelägghög nr två låg under en kvarglömd plastpåse med gammalt ogräs i. Kras kras borta.

Let the hunt begin, jag är på "G".

Drömmen om en Cava

Jag. Kan. Inte. Förmå. Mig. Börja.

Kan inte.

Helt omöjligt. Yr i skallen och ofantligt trötta ögonlock. Flyktiga tankar och trött inre.

Ska det vara såhär? Vet alldeles för många som efter barn börjar allvarligt fundera på:

• Vad är det jag vill göra?
• Vad gör jag här?
• Hur kommer jag vidare?
• Är det okej om jag går nu och aldrig kommer tillbaka?..

Jag skulle ha alla svar på ovan efter min mammaledighet med Molly. Jag såg framför mig hur jag och barnvagnen gick gatorna fram i Linnéstan genom Slottskogen filosoferande över frågan "VAD vill jag göra?". Nu visade det sig att den lilla damen i fråga inte ville sova på nätterna, alls, och min eminenta dröm gick upp i rök.

Så nu sitter jag av dagstiden och drömmer, törstar, längtar och vill så ofattbart gärna göra något annat, något som jag brinner för, något som kickar igång dagen lika krispigt och fräscht som Colgate Mint.

Jag har dagdrömt om att jag en dag inför kollegor men stolthet och glädje säger " Hej! Bara så ni vet så är detta min sista arbetsvecka med er. Jag har fått jobb på/som........ och det tänker jag fira med en fest hemma hos mig. Ni är alla välkomna den....." och så skulle jag öppna flaskan och fira med Urban hemma i husets lugna vrå senare på kvällen.

Nu fick jag inte svaret jag ville ha. Jag smilade och log och visade mitt stora intresse men nobben var tydlig: de hörde inte ens av sig utan till slut fick jag ett gmail-svar som deklarerade "att vi har gått vidare med ansökningarna. Tack för ditt... blaj blaj blaj".

Därför fick jag nog och igår efter en underbar session ogräsrensning i varmaste augustisolen, tog jag fram flaskan, glaset och njöt i stora drag i trädgården. För kan man inte fira det där jobbet man så gärna ville ha, får jag hitta något annat än mer viktigt att fira nämligen att se barnen leka Liseberg i äppleträdet och bara njuta av min trädgård.

Skål!

"Ska ni resa till Italien? Men Gudars så myyysigt"

Italien 2012. På tok för varmt för någon utom italienarna själva. Närmre 30 än 20 kl 23.00. Barnen har svårt att sova och vaknar svettiga. Gabriella har ont i höger öra och får en slurk Alvedon. Urban lägger fuktiga linnedukar i frysen i ett försök att kyla mer sin solbrända överkroppen (för varför lyssna på goda råd när man kan själv...) Molly har bränt sig på låren. Jag vill åka hem till sniglar och 14 grader och få sova o rå om barnen själv. Surt med tanke på vad och att jag har betalat kalaset...

Så jag svettas, suckar och blickar framåt mot en regnig och "tjock-olle"höst med resa till Cambridge! :-) Och blir jag justitieminister i EU-parlamentet en dag kommer jag förbjuda Sing-a-Long /karoke/ trubadurbröl mellan åtta och tolv på kvällarna. Det låter för jävligt!! Och håller oss vakna utöver värmeböljan...

Annars är allting finemang i Baia Domizia.

Den lilla soffan

Sitter i den lilla soffan i mamma och pappas vardagsrum i Mölnlycke, i hörnet där växterna ser alltmer ledsna ut. Soffan har hängt med sedan Utby-tiden. Den var lyxig när det begavs, vi fick sitta i den om vi satt still vilket sällan skedde därav benämningen "fin"soffan. Vår frånvaro i soffan har dock medfört att tyget ändå hållit väl men har med tiden nötts av solen. Den är fortfarande lagom mjuk, utan att man för den sakens skull sjunker ner med knäna mot käken och känner spiraler trycka mot rumpan. Sådana soffor är äkta lump och kommer inte innanför dörrkanten, de blir bra ved till en majbrasa. Men nu var det inte det jag skulle ta upp.

Framför mig har jag ett soffbord i mammas favorithårfärg (och pappas antar jag men eftersom mamma länge färgade håret kastanjerött förmodar jag hon favoriserade mahogny mer än honom). Nästan alla möbler de köpte till vardagsrummet på 80-valet var i detta, då, lyxiga träslag. Själv associerar jag möblemanget till ett något finare anonymt bankkontor. Men under det ovala bordet ligger något intressant: en handknuten matta i underbart mjuka ändå tydliga färger. Garn färgat av växter (låter sanningshalten i detta påstående vara svävande, jag har inte stämt av med pappa). Den mäter 1.60 x 2.20 och är i mitt tycke lagom stor. Den har jag paxat, den dagen...

Ovanpå bordet står den lilla tekannan i lera med rottinghandtag och gömmer sig i te-luvan. Det luvan är skön att sätta på huvudet om det är kyligt. Bredvid fikat ligger några gamla böcker: Astrid Lindgren, Dorothy Sayers, Enid Blyton och blandade barnböcker. Alla har mammas namn skrivet på första sidan. I barnböckerna är små bokstäver nedplitade i skrivstil runt 1952. Stina Larsson.

Jag riktigt känner närvaron av henne, hennes så absoluta frånvaro. Känner hur lätt det skulle vara att ropa "Mamma!" sådär som barn gör till sin förälder även vid 40 års ålder. Hur minnena av hennes plockande och hur hon rörde sig i huset är fysiskt påtagliga. Och plågsamma. Jag vill så gärna kunna ropa på henne, så väldigt gärna.

På min Sara-namnsdag och bara tio dagar efter min 40-års dag känner jag mig väldigt liten. Att vara i samma åldern som när hon hade mig som 12 åring och Andreas som 9-åring. Det blir komplexa tankar, vara här nu, vara samtidiga. Men också vara väldigt ensam i just dessa tankar. Mamma, det hade varit fint att få dela dem med dig. Över en kopp te i finsoffan.

Dagen då ja blev halvstor

Idag är en vanlig (sketen?) måndag med en pytteliten skillnad att det är min födelsedag.

- nämen gud så trevligt, grattis och hipp hipp hurr.....
- Nej!
- Va?

Under skolgång var dagen blek eftersom ingen firade mig som de avundsvärda vårbarnen blev med pajkastning (de (andra elever kletade eller kastade munkar med vitt sockerklet inuti, på de utvalda. Det var preferenser jag idag kan grubbla över. Varför denna avundsjuka? Hur kul är det egentligen att bli nerkletad med gegga, gå omkring hela dagen i ett slags populär-rus om att vara utvald för att sedan hemma antagligen bli utskälld för "att nu kommer fläckarna inte gå bort". Sedan växer man upp, kanske, och äggkasttningen byts ut mot ägg Florentin på en lyxigare cafébrunch med bästa vännen/väninna. På den eleganta divanen i hörnet är man såå världsvan där man sitter och försöker få i sig starkt kaffe med mjölk (när man egentligen längtar efter O'boy och limpmacka). Sen blir man ytterligare lite äldre och vipps ska man fixa värsta festen där "alla" får komma. En fest "alla" kommer minnas. En fest utöver det vanliga. Nu kanske man fått jobb, lön på kontot och är tät på krogen den 25:e. Personligen mådde jag inget vidare men beslöt mig för att slå undan ångest bjuda in vänner och fixa mat. Men min bedömning av mängden mat i jämförelse med vad en vuxen människa (läs: man) äter var helt åt skogen. Risotton jag för första gången kokat ihop räckte om man var positiv, till tre personer. I köket stod 25 väldigt glada och hungriga med slev och tallrik i högsta hugg. Katastrof! Då kliver min bror Andreas in och på något mirakulöst sätt rör ihop mer mat och folk blir mätta. Vilken tur, vilken otrolig räddning!

Sen gick tiden och det var dags för 40-års firandet. Efter 20-års krisen kom 40-års dagen väldigt nära att hoppa från bron. Jag var så mentalt trött av intensivt jobb och oro över den (jäkla) balkongen med sitt dolda fel, att någon tanke på att fira en ålder jag hatar, var mer än avlägset. Men TJI fick jag!

Urban hade i hemlighet ordnat en väldigt fin överraskningsfest. För mig. MIG! :) med de allra käraste och närmsta: pappa, Ylva, Jonathan, Karin och Markus med barn, Lovisa och Lars, Charlotte och sin Markus, Finn o Anna, Tilda med Lena och Carlos, mammas kusin Karin, Louise och Richard. Festen blev suverän! Ibland är det bra att ha en syster som under två månader underhålligt ett gäng "nollade" Handelsstudenter för vi avrundade festen med att på led indelade i fyra lag, konstatera vem som:
1. spottade geléråttor längst
2. hoppade snabbast med en gurka mellan benen
3. sprang snabbast med ägg-på-sked race
4. få ner en Ballerina kex från pannan till munnen enbart med hjälp av ansiktsmusklerna.

Det var ett väldigt bra initiativ syster.
Tack alla igen för festen.
Bäst!!!

Med varmaste hälsningar
En gladare 40-åring

En vinterhelgdag att minnas

Den nyss (februari -2012) passerade helgen har varit fylld av vår och fina minnen från förr.

En sen lördagskväll i den blå soffan beslutar Urban o jag oss för att bjuda med familjen Nenow-Larsson på brunch nästa dag. Vi är inte bara skyldiga dem en fika på Samulsgård utan också för utslitna och söndriga  verktyg. Den inbjuda familjen tackar ja.

07:30 på söndagens morgon väcker Molly mig med en lite fin klapp på kinden. Utanför är vädret  strålande vinter.
- Kom och lägg dig brevid mig Molly, säger jag och lyfter på filten. En pigg fin fyraåring kryper ner brevid mamman (som på natten valde att fortsätta sin sömn på röda soffan i vardagsrummet). Jag hör sedan små diskreta ljud från tv-rummet. Gabriella är vaken och försöker så tyst det går få in en film i cd-spelaren. Jag vet inget annat barn smyga så tyst nedför den gamla trappan och över de knarrande golven som hon. Mamma Mia skjuts försiktigt in i spelaren.
- Molly, Gabriella har vaknat hon är i tv-rummet, viskar jag ömt.
Swisch, på två röda kastar den lilla av sig filten och galopperar in till den stora. Mamman kommer efter och möts i dörröppningen av ett - Äsch, från Gabriella som vill vara själv och få smyga och mysa med syrran ensamma.
Sedan frukostfix. hemlagad risgrynsgröt. Tanken är god men Sara, sätt väckarklockan på 06:00 så gröteländet hinner bli klart i tid. 09:00 kommer två vrålhungriga och blodsockerlåga barn ut i köket. Ett muttrandet och buttrande utan dess like. Men in slevades gröten och efter 5 min; två lite mer glada barn.

Herr O vaknar. Det är ingen idé att prata med honom innan han lagt in en prilla snus plus den obligatoriska koppen snabbkaffe. Efter en stund är det riktigt harmoniskt i familjen. Men det är två timmar kvar innan vi ska få frossa och njuta av Råda Säteris söndagsbrunch i caféflygeln. Vad gör man för att undvika känna hunger? En sväng med den nyinköpta och praktiskt taget ljudlösa dammsugaren, ett par tvättar i och ur maskin och upp till tork löste problemet.

Väl framme i Rådas kaffestuga är den inbjudna familjen redan på plats. Betalat har de också gjort. Snopet. Men magens kurrande tar över och även om faten inte är stora är det finfina smaker i lagom doser. Pannkaka (ej hemmagjord, den enda missen) med hemlagade sylter, grädde, brownie, äggrätter, korv, sidfläsk, paj, knäckebröd, bröd, smör, äpplejuice, lax, sillar, såser mm mm. Och till detta ett underbart gott kaffe gjort av rostade och malda böner från Rådas egna rosteri. Kopp efter kopp slank ner genom kroppen och gud så gott det var!

Efter två timmar kändes det rimligt att lämna Howardsfåtöljerna för en promenad mot Rådasjön och krossa is vid badbryggan. Minnen från förr när Sara 8 år gammal och med livet som insats, på order av de äldre barnen i grannskapet, fångade flak och bar is från bäcken, blev kristallklara. Vilka fantastiskt obegripliga projekt barn hittar på! Nu, 2012 blev jag vittne till hur fyra barn med iver och energi, från iskallt vatten fiskade upp isflak efter isflak, bära varsamt, lägga på bryggan och sen vet jag verkligen inte vad de gjorde men viktigt var det och höga rop hördes. Bäst av allt; när barnen kom farande och drog upp sina pappor för att hjälpa till. Ivrigt påhejade av mödrarna skulle de nämligen upp ur vattnet få upp en jättekoloss till isflak. Alla som gjort detta någon gång i livet vet hur friktionsfritt is och vatten är, skulle givetvis aldrig ha gett sin in i projektet från början. Men jag tror inte Richard eller Urban tänkte sp långt... Sex personer en halvtimme senare, varav två redigt less, traskade sedan mot bilarna för hemfärd och upptining.
Vi mammor hade haft första parkett vid bryggan, med sol i ansikte och breda leenden. Toppklassunderhållning :-D

Fylla trettiotio, kan det vara något?

Jaha.
I sommar blir jag stor. Jag ska fylla jämnt och det skapar onekligen en del frågor hos andra, mind you. Tex; vad önskar du dig? Vad du ska du göra? Ska du ha nån fest?

Ett. Jag har svårt att önska eftersom jag vill ha mycket som inte går att få. Då blir man lite nedtryckt, men om jag ska bete mig normalt så säger jag två saker: en kamin och en hänggunga som ska hänga på Pippi-altanen. Jag har en svaghet för American porch men för att få den får det blir i svensk 'normal' tappning.
Jag önskar mig gärna insatta gamla fönster på altanen så man får en aning både vind- och bullerskydd.

Två. Hade jag orkat hade en fest varit igång i planeringstadiet. Något storstilat som omfattade vänner och släkt i en öppen trädgårdsfest sådär lite chict bohemiskt och opretentiöst. Sådär som i Arlas recept och Sköna Hem och Elle interiör. Men som sagt, energin spenderas i rasande takt på husets eventuella dolda fel och den kommande flygresan till Italien.
-Du kan ju alltid hoppas? Hoppet är ju det sista som männsikan överger.
Visst, absolut. Men att hoppas på en överraskning är inte realtistiskt. För varför nu när det aldrig hänt tidigare?

Dags att gå in från altanen. Solen är mjuk kl 19.14 denna onsdag i juni. Burken med kall halvtorr Astrakan äppelcider, blir allt mer ljummen...

En väldigt trevlig överraskning ochg önskan, hade ju varit att bli bjuden på en skärgårdstur med Finn och Annas mahognyinredda vackra träbåt! Färdiga mackor, Herrjunga äppelcider (du ser en röd tråd dryckmässigt eller hur :-), Annas gudomligt goda småkakor med kokkaffe till. DET hade varit så bäst. Luta mig tillbaka i sittbrunnen, vaggas av vågorna och känna solen värma. Perfekt! Sen kan jag ha kompisfest i det gröna. Vilken skön känsla som nu infann sig. Mm ..

Me happy now!

Ja, vad är det hon egentligen menar?

En vanlig söndagskväll i Gula Huset. En urgod svamprisotto med ett gott lite flyktigt ekologiskt vin står på bordet. Då..

får jag för mig:

Jag: Du, ska vi inte titta på något

on film ikväll och ha det lite mysigt. Söndag och allt?
U: Eh, okej. Jag: Jag är både nästan nyduschad och färdig bajsad.
U: Eh, vad sa du? Färdig bajsad?
Jag: Japp!
U: Ha ha ha ha..nybajsad? ......


Såklart var det en rumsren tanke jag tänkte ur ett trivsamt perspektiv, inget annat även om du kanske läste in andra versioner :-)

God afton!

morsdag 2012

Årets morsdag gick i högsommarens tecken med sina stadiga 16 grader redan klockan tio på förmiddagen. Precis i mitt tycke :)  Gabriella klättrar upp på diskbänken och på tå sträcker sig efter morfars silverbricka. Hon vet att det är den vi ska ha och inte den där konvext fyrkantiga i plast som får allt att halka ut mot kanterna. Sen fylls f.d groggbrickan med mina hembakta frallor, smör, ost, tre glas, äppeljuice, en stadig bringare med kall mjölk, Nutella och O'hoj! En kopp svart i min favoritkopp med silverkant (design Jonas Bolin) fick också plats. Sen ut i trädgården mot trädäcket. Hela grannskapet andades seg söndag. Fåglarna kvitterade och solen lyste sådär ljummet, mjukt och det på hela taget var det otroligt skönt.

Barnen har firat helgen med att plocka blommor och väldigt gärna grannarnas. Gråzonen är stor när man vill plocka vackra ting, ha ha, så jag tog mig en diskussion med Molly hur man plockar och vilka man får plocka

och vilka man låter bli. Men eftersom Mollys och Gabriellas kära mor "lånade" många fina gamla klassiska blommor ur lika gamla trädgådar när hon var åtta och bodde i Utby blev föreläsningen en aning slapp.
Så därför har vi nu sju olika vaser i köket fyllda till brädden av svensk sommar, vackra sommar när den är som bäst. För dig som undrar kan jag bara meddela att det doftar alldeles lagom, till och med för den med hösnuva.

Men morsdag-kväll firade jag dagen med att ställa fram en (av sju ;-) vaser (ett martiniglas direktimporterat från Finland för 15 år sedan), två skedar och Findus halvtinade Schwarzwaldtårta för mys. Två skedar men Ubbe ville inte ha. Ett ovanligt val men desto mer till mig :)

Det blev jag som åt, han spelade gitarr och grejade med sin telefon. Pärlor för svin, tänkte jag och tog en tugga till. Att jag har ledig dag i morgon måndag, håller jag hemligt för familjen för då kan jag få gjort sådant som jag vill göra utan övriga medlemmars invändningar. Ibland kan det också vara okej.
Tack och god natt!

trädgårds pyssel i växthuset. April-12

Jag borde som andra kloka skaffa mig en trädgårdsbok däri jag men penna skrev och akvarellmålade vad som hänt i trädgården, planer och hur projekten framskrider. Men jag är inte alltid med mig själv i tiden när det gäller alla fiffiga idéer jag hittar på. Tyvärr. Men så köpte jag mig den här förträffliga lilla mobilen (Sony Ericsson Eperia Mini) och vipps kan jag nu hålla mig mer update cyberwise. Här kommer ett par foton från trädgården vår-vintern 2812. D.v.s om mobilens bilder kan läggas upp här till säga...




Jag har klippt av små kvistar från pappas buxbom och ska prova att få dem att sätta rötter för att senare bli början till en lite häck, boll eller något annat buxbomxlikt. Men jag tror inte jag kommer vilja ha kvar dem, de luktar kyrkogård.

 

Frostnupna krokusar i skuggan av det vita staketet. Vi pratar april 2012 våren då vintern kom igen.

I växthuset finns numera en stenlagd liten gång. Den tidigare lena men vingliga trätrall är utbytt mot tegelstenar  i rött och gult. Jag fann de röda under gräset intill en rabatt samt hemma hos pappa när han bytt ut sin gamla uteplats. Det har varit ett jobb att knacka dit stenarna och få dem så jämna som möjligt och i ett mönster som känns vilsamt.

Nästa plan är att sätta ner 8-10 till tuja plantor och fortsätta utmed vägen till stolpen där grusgången börjar och sedan be gubben min bygga ett enkelt vitt staket horizontellt mellan häck och gata. Det kommer bli "skit" fint!

Das Garden I Våren-12





Det stora äppleträdet som beskurits och glesats ur en skön pre-vårdag 11 mars 2012. Jag är inte klar. Trädet är ganska gammalt och stammen har vridit sig för att fånga solen som vår tidigare mastodontbjörk tog. Det var svårt att beskära då slutet av varje gren satt en "klo" som fastnade i allt. Rena fågelboet till grenar, mossa och lava på många. Höstäpplen i september och ljusrosa blommor i juni. Värt att spara. Här hänger barnens gunga.

  


Norrsida mot en starkt bilåkande granne. Risbusken till vänster blir rosa på hösten men är inget vidare däremellan. Här vill jag sätta en antingen; rodedendron eller ... (återkommer om namnet). som idag finns på tomten men passar bättre på annat håll. Jag vill skärma av mot vägen och samtidigt sätta något som klarar sig själv så att säga.

 


Mittsommar -11. För att inte vara en feng-shui troende känner man ändå hur trädgårdens energi bara forsar iväg tack vara den jättestora grusgången till....ja, vartdå? Men det projektet får ligga i träda. Gräsodlingen bakom trälådan gällde.



Det var väldigt mycket jobbigare än jag trott att gräva ur rabatten.
Kvickroten var överallt och djupt nere. För att ändå försöka behålla jorden (som jag vid tillfället saknade att annars fylla rabattdelen med) blev det ett rejält skakande om varje ogräsplanta. Sen satte jag ner 2-300 lökar i varierande storlek, från stora till pyttesmå. Det stank lök om hela trädgården och vi hade besök varenda natt av rådjuren.
Jag har absolut ingen aning om vad det var för lökar så jag längtar till att få se hur det blir!













Kornellen är vacker och azalean får fantastiska renröda blommor utan stick. Doften är ljuvlig.
Grästuvan framför i den sk rabatten ska bli ett hav av blått och vitt.
 Jag blev som frälst i den färgkombinationen sommaren-11 och beslöt att skaffa en själv. Frön har jag beställt och valet av växter är:
1 x STOCKROS, 25:00kr

1 x VIT MYSKMALVA, 18:00kr

1 x ISOP, BLÅ, 13:00kr
1 x OXTUNGA, AFRIKANSK, 16:00kr
1 x BRUDSLÖJA, 14:00kr
1 x JAKOBS STEGE, BLÅ, 15:00kr
1 x RIDDARSPORRE, BELLADONNA, 18:00kr
1 x AKLEJA, 25:00kr
1 x LUKTÄRT, 25:00kr
Alla ska inte hamna här men de flesta. Stort projekt känns det som, att gå från frön till färdig perenn rabatt!

 

Förord om das garden på Sunnanvägen

På senhösten 2011, fick jag av min chef nio gånger med en sk jobbcoach/arbetsguide/eller vad man vill kalla det. Jag hade för länge passerat "GÅ" utan att få någon mental utdelning av timmarna som omsattes på jobbet. Det är inget vidare. Inte för någon som vill mer, kan mer och behöver mer. Av allt.

Anyhow. Nu har jag och jobbcoachen (han kallar inte det så men det gör jag för det blir enklare att hålla ordning på begreppen) två listor framför oss. Den ena har han tagit fram utifrån det material jag jobbat med. Den andra listan skrev jag för 4-5 år sedan.

De är i stort likadana, även om hans hade fler alternativ.
Hans: Arbetsförmedlare, Advokat, Apotekare, Finanstjänsteman, Biståndsbedömmare, Fotograf, Handläggare F-kassan, Inredningsarkitekt, Kommunvägledare, Miljö-och hälsoskyddsinspektör, Miljövårdsyrken, Trädgårdsrådgivare/konsulent, Yrken inom finanssektorn.
Min: Trädgårdmästare (så läcker titel tycker jag), Ekonomisk brottslighet, Konsumentverket, "Grön" ekonom, Miljösamordnare.
Inga större överraskningar men ändå en rak och jobbig instikt. Jo, time flies even when you don't have fun. Och att jag är en riktig fegis. En Megafegis som inser massa saker men vågar inte utan hängsle, livrem och fullt sparkonto. Men det håller ju inte, Sara. Ryck upp dig, våga hoppa utan fallskärm. Testa vingarna som en livsbejakande och kaxig 20-någonting. Absolut, I'm in. Men får ungarna plats i ryggsäcken då?

Så vad på listorna är lika? Vad ska jag välja? Små frågor..

Så jag tänkte som såhär, jag kan ju kika på linjen: Trädgårdsmästare/Trädgårdsdesigner. Jag tar därför och lägger ut några bilder från das garden på Sunnanvägen och ska sedan se hur resultatet blivit om 4 mån. Om det blir som jag har tänkt mig: kör på bruden! Bli som din farfars syster Nan; hon var grön som spenat om fingrarna och en av mina fem förebilder (alla kvinnor faktiskt). Jag minns än hennes växthus, färgen på tomaterna, redskapen och smaken av jord i hennes mat. Det sistnämnda var jag inte helt ok med minns jag med vågade inget annat säga. Det passade sig liksom inte. Men lukten, ljuset, färger, livsstilen fastnade. Och vindruvorna. På hennes begravning för 12-13 år sedan la jag istället för de klassiska blommorna, en vacker mörkblå klase vindruvor. Det höjdes på ögonbryn och blickar utbyttes. Men det visade ju bara hur lite de visste om Nan!

2011 - en sammanfattning i bilder


Istället för massa dravel o snack tänker jag sammnfatta året som gått i bildet...med lite text till :) Allt eftersom jag har tid o möjlighet läggs det till bildminnen.

Ser du vilket träd det är? Det är rosa fluff i kronan om våren. 



Trinda runda semelbullar i valfri storlek. Jädrans så goda de var!

 

Bullbak en kall vinterdag är om mitt tålamod tillåter, en väldigt fin aktivitet att göra med kottarna.

Barnens småkorviga bullar hårda som sten, är finaste.

 



Björken i blekt vintermotljus. 
Stor och ståtlig fick den en kall dag i februari, ge vika för min planerade häck av tujor utmed bortre staketet. Två rönnträd togs också ner. Till min glädje finns stubben kvar!
Där räknar vi årsringarna och efter 60 blir det svårt att se mer exakt.
 Respekt!




Min favorit!
Jag tycker det ser ut som om grenarna på vår ståtliga ormhasse fladdrar i vinden.
Den är så vacker utan sina skrynkliga löv. En uppskattad och beundad växt i trädgården.

 

  

Visby midsommar 2011.
Befinner jag mig i en italiensk gangsterfilm med ett lik i mattan?
Det kändes så när vi gick omkring på Visbys kullerstensgator. 
Kyligare midsommarväder än vad vi hade hoppats på. Plus en trött en.