Drömmen om en Cava

Jag. Kan. Inte. Förmå. Mig. Börja.

Kan inte.

Helt omöjligt. Yr i skallen och ofantligt trötta ögonlock. Flyktiga tankar och trött inre.

Ska det vara såhär? Vet alldeles för många som efter barn börjar allvarligt fundera på:

• Vad är det jag vill göra?
• Vad gör jag här?
• Hur kommer jag vidare?
• Är det okej om jag går nu och aldrig kommer tillbaka?..

Jag skulle ha alla svar på ovan efter min mammaledighet med Molly. Jag såg framför mig hur jag och barnvagnen gick gatorna fram i Linnéstan genom Slottskogen filosoferande över frågan "VAD vill jag göra?". Nu visade det sig att den lilla damen i fråga inte ville sova på nätterna, alls, och min eminenta dröm gick upp i rök.

Så nu sitter jag av dagstiden och drömmer, törstar, längtar och vill så ofattbart gärna göra något annat, något som jag brinner för, något som kickar igång dagen lika krispigt och fräscht som Colgate Mint.

Jag har dagdrömt om att jag en dag inför kollegor men stolthet och glädje säger " Hej! Bara så ni vet så är detta min sista arbetsvecka med er. Jag har fått jobb på/som........ och det tänker jag fira med en fest hemma hos mig. Ni är alla välkomna den....." och så skulle jag öppna flaskan och fira med Urban hemma i husets lugna vrå senare på kvällen.

Nu fick jag inte svaret jag ville ha. Jag smilade och log och visade mitt stora intresse men nobben var tydlig: de hörde inte ens av sig utan till slut fick jag ett gmail-svar som deklarerade "att vi har gått vidare med ansökningarna. Tack för ditt... blaj blaj blaj".

Därför fick jag nog och igår efter en underbar session ogräsrensning i varmaste augustisolen, tog jag fram flaskan, glaset och njöt i stora drag i trädgården. För kan man inte fira det där jobbet man så gärna ville ha, får jag hitta något annat än mer viktigt att fira nämligen att se barnen leka Liseberg i äppleträdet och bara njuta av min trädgård.

Skål!