Det är oktoberkallt i september i år. Och det regnar mer nu än över Englands Yorkshire. Det är mycket deprimerande och mycket blött och får mig att tänka på en sång (eller dikt?) av Nalle Puh:
Snön vräker ner. Tiddelipom
Allt mer ju mer. Tiddelipom
Allt mer ju mer. Tiddelipom
Det snöar.
Men nästa år. Tidelipom.
I mina tår. Tidelipom
Det töar
Så vad gör man av läget? Jag går ut i regnställmundering och gräver bort nyponburkarna som invaderar vår tomt. Och min 1,5 år nya thujahäck som jag vårdar ömt. Det är uppfriskande för själen att stå i blötan och riva och dra men förödande för den högra axeln. Svår balansgång - å ena sidan, å andra sidan.
Jag kommer lägga upp en bild. Snart.
Snön vräker ner. Tiddelipom
Allt mer ju mer. Tiddelipom
Allt mer ju mer. Tiddelipom
Det snöar.
Men nästa år. Tidelipom.
I mina tår. Tidelipom
Det töar
Så vad gör man av läget? Jag går ut i regnställmundering och gräver bort nyponburkarna som invaderar vår tomt. Och min 1,5 år nya thujahäck som jag vårdar ömt. Det är uppfriskande för själen att stå i blötan och riva och dra men förödande för den högra axeln. Svår balansgång - å ena sidan, å andra sidan.
Jag kommer lägga upp en bild. Snart.