Kung Bores värld

Under sportlovsveckan valde jag att spendera ett par dagar i Höganäs med Gabriella och Molly. Mys, brasa, kondis stod på sportlovs-menyn. Vi bodde i ett fint egnahem-hus som tillhör "kusin Karin" (det är så mamma och Finn alltid benämnde deras kusin. Som heter Karin. Jag vet fortfarande inte vem den andra Karin kan vara som de blandar ihop med). Från husets yttertrappa kan du se havet och efter fem minuters promenad står du på strandkanten och kastar macka i Kattegatt.

Det var otroligt kallt i luften, vinden svag men bitande kall. Solens bleka strålar gjorde vad de kunde för att värma oss och ge en förhoppning om en analkande vår men väl hemma i huset åkte tofflorna på och brasan fylldes på med ved.
 


Vad tänker du först; Gud eller solen?

 När vi traskade utmed stranden och krossade slush-liknande is kunde jag inte undgå att se upp och ut över det frusna havet. Det är inte ofta man havet är helt stilla och lugnt. Min blicken, som av väldigt naturliga skäl var vänd mot markens hala yta, fångade små konstverk på vägen. Naturens vinterbleka toner får mig att mjukna. Vem önskar inte vara konstnär när man se ljuset och färgerna i samspel? Mina söta döttrar, se så mycket vackert du har omkring dig! Jag kommer ge er varsin kamera till påsken. Inga förmaningar, inga krav bara en gåva och en mors längtan att få ta del av den värld du ser på (as we speak) 120 cm och  85 cm höjd.



Vilken vinterpalett!

   

Ett konstverk i sig. Vad skulle den gå för på Bukowski?