Fylla trettiotio, kan det vara något?

Jaha.
I sommar blir jag stor. Jag ska fylla jämnt och det skapar onekligen en del frågor hos andra, mind you. Tex; vad önskar du dig? Vad du ska du göra? Ska du ha nån fest?

Ett. Jag har svårt att önska eftersom jag vill ha mycket som inte går att få. Då blir man lite nedtryckt, men om jag ska bete mig normalt så säger jag två saker: en kamin och en hänggunga som ska hänga på Pippi-altanen. Jag har en svaghet för American porch men för att få den får det blir i svensk 'normal' tappning.
Jag önskar mig gärna insatta gamla fönster på altanen så man får en aning både vind- och bullerskydd.

Två. Hade jag orkat hade en fest varit igång i planeringstadiet. Något storstilat som omfattade vänner och släkt i en öppen trädgårdsfest sådär lite chict bohemiskt och opretentiöst. Sådär som i Arlas recept och Sköna Hem och Elle interiör. Men som sagt, energin spenderas i rasande takt på husets eventuella dolda fel och den kommande flygresan till Italien.
-Du kan ju alltid hoppas? Hoppet är ju det sista som männsikan överger.
Visst, absolut. Men att hoppas på en överraskning är inte realtistiskt. För varför nu när det aldrig hänt tidigare?

Dags att gå in från altanen. Solen är mjuk kl 19.14 denna onsdag i juni. Burken med kall halvtorr Astrakan äppelcider, blir allt mer ljummen...

En väldigt trevlig överraskning ochg önskan, hade ju varit att bli bjuden på en skärgårdstur med Finn och Annas mahognyinredda vackra träbåt! Färdiga mackor, Herrjunga äppelcider (du ser en röd tråd dryckmässigt eller hur :-), Annas gudomligt goda småkakor med kokkaffe till. DET hade varit så bäst. Luta mig tillbaka i sittbrunnen, vaggas av vågorna och känna solen värma. Perfekt! Sen kan jag ha kompisfest i det gröna. Vilken skön känsla som nu infann sig. Mm ..

Me happy now!