Den nyss (februari -2012) passerade helgen har varit fylld av vår och fina minnen från förr.
En sen lördagskväll i den blå soffan beslutar Urban o jag oss för att bjuda med familjen Nenow-Larsson på brunch nästa dag. Vi är inte bara skyldiga dem en fika på Samulsgård utan också för utslitna och söndriga verktyg. Den inbjuda familjen tackar ja.
07:30 på söndagens morgon väcker Molly mig med en lite fin klapp på kinden. Utanför är vädret strålande vinter.
- Kom och lägg dig brevid mig Molly, säger jag och lyfter på filten. En pigg fin fyraåring kryper ner brevid mamman (som på natten valde att fortsätta sin sömn på röda soffan i vardagsrummet). Jag hör sedan små diskreta ljud från tv-rummet. Gabriella är vaken och försöker så tyst det går få in en film i cd-spelaren. Jag vet inget annat barn smyga så tyst nedför den gamla trappan och över de knarrande golven som hon. Mamma Mia skjuts försiktigt in i spelaren.
- Molly, Gabriella har vaknat hon är i tv-rummet, viskar jag ömt.
Swisch, på två röda kastar den lilla av sig filten och galopperar in till den stora. Mamman kommer efter och möts i dörröppningen av ett - Äsch, från Gabriella som vill vara själv och få smyga och mysa med syrran ensamma.
Sedan frukostfix. hemlagad risgrynsgröt. Tanken är god men Sara, sätt väckarklockan på 06:00 så gröteländet hinner bli klart i tid. 09:00 kommer två vrålhungriga och blodsockerlåga barn ut i köket. Ett muttrandet och buttrande utan dess like. Men in slevades gröten och efter 5 min; två lite mer glada barn.
Herr O vaknar. Det är ingen idé att prata med honom innan han lagt in en prilla snus plus den obligatoriska koppen snabbkaffe. Efter en stund är det riktigt harmoniskt i familjen. Men det är två timmar kvar innan vi ska få frossa och njuta av Råda Säteris söndagsbrunch i caféflygeln. Vad gör man för att undvika känna hunger? En sväng med den nyinköpta och praktiskt taget ljudlösa dammsugaren, ett par tvättar i och ur maskin och upp till tork löste problemet.
Väl framme i Rådas kaffestuga är den inbjudna familjen redan på plats. Betalat har de också gjort. Snopet. Men magens kurrande tar över och även om faten inte är stora är det finfina smaker i lagom doser. Pannkaka (ej hemmagjord, den enda missen) med hemlagade sylter, grädde, brownie, äggrätter, korv, sidfläsk, paj, knäckebröd, bröd, smör, äpplejuice, lax, sillar, såser mm mm. Och till detta ett underbart gott kaffe gjort av rostade och malda böner från Rådas egna rosteri. Kopp efter kopp slank ner genom kroppen och gud så gott det var!
Efter två timmar kändes det rimligt att lämna Howardsfåtöljerna för en promenad mot Rådasjön och krossa is vid badbryggan. Minnen från förr när Sara 8 år gammal och med livet som insats, på order av de äldre barnen i grannskapet, fångade flak och bar is från bäcken, blev kristallklara. Vilka fantastiskt obegripliga projekt barn hittar på! Nu, 2012 blev jag vittne till hur fyra barn med iver och energi, från iskallt vatten fiskade upp isflak efter isflak, bära varsamt, lägga på bryggan och sen vet jag verkligen inte vad de gjorde men viktigt var det och höga rop hördes. Bäst av allt; när barnen kom farande och drog upp sina pappor för att hjälpa till. Ivrigt påhejade av mödrarna skulle de nämligen upp ur vattnet få upp en jättekoloss till isflak. Alla som gjort detta någon gång i livet vet hur friktionsfritt is och vatten är, skulle givetvis aldrig ha gett sin in i projektet från början. Men jag tror inte Richard eller Urban tänkte sp långt... Sex personer en halvtimme senare, varav två redigt less, traskade sedan mot bilarna för hemfärd och upptining.
Vi mammor hade haft första parkett vid bryggan, med sol i ansikte och breda leenden. Toppklassunderhållning :-D
Den här texten är tillägnad mina döttrar Gabriella och Molly. En balanserad blandning av livsberättelser, poetiska dagdrömmar, en skopa tyckanden och en personlig nypa humor. Välkommen!
måndag 18 juni 2012
Fylla trettiotio, kan det vara något?
Jaha.
I sommar blir jag stor. Jag ska fylla jämnt och det skapar onekligen en del frågor hos andra, mind you. Tex; vad önskar du dig? Vad du ska du göra? Ska du ha nån fest?
Ett. Jag har svårt att önska eftersom jag vill ha mycket som inte går att få. Då blir man lite nedtryckt, men om jag ska bete mig normalt så säger jag två saker: en kamin och en hänggunga som ska hänga på Pippi-altanen. Jag har en svaghet för American porch men för att få den får det blir i svensk 'normal' tappning.
Jag önskar mig gärna insatta gamla fönster på altanen så man får en aning både vind- och bullerskydd.
Två. Hade jag orkat hade en fest varit igång i planeringstadiet. Något storstilat som omfattade vänner och släkt i en öppen trädgårdsfest sådär lite chict bohemiskt och opretentiöst. Sådär som i Arlas recept och Sköna Hem och Elle interiör. Men som sagt, energin spenderas i rasande takt på husets eventuella dolda fel och den kommande flygresan till Italien.
-Du kan ju alltid hoppas? Hoppet är ju det sista som männsikan överger.
Visst, absolut. Men att hoppas på en överraskning är inte realtistiskt. För varför nu när det aldrig hänt tidigare?
Dags att gå in från altanen. Solen är mjuk kl 19.14 denna onsdag i juni. Burken med kall halvtorr Astrakan äppelcider, blir allt mer ljummen...
En väldigt trevlig överraskning ochg önskan, hade ju varit att bli bjuden på en skärgårdstur med Finn och Annas mahognyinredda vackra träbåt! Färdiga mackor, Herrjunga äppelcider (du ser en röd tråd dryckmässigt eller hur :-), Annas gudomligt goda småkakor med kokkaffe till. DET hade varit så bäst. Luta mig tillbaka i sittbrunnen, vaggas av vågorna och känna solen värma. Perfekt! Sen kan jag ha kompisfest i det gröna. Vilken skön känsla som nu infann sig. Mm ..
Me happy now!
I sommar blir jag stor. Jag ska fylla jämnt och det skapar onekligen en del frågor hos andra, mind you. Tex; vad önskar du dig? Vad du ska du göra? Ska du ha nån fest?
Ett. Jag har svårt att önska eftersom jag vill ha mycket som inte går att få. Då blir man lite nedtryckt, men om jag ska bete mig normalt så säger jag två saker: en kamin och en hänggunga som ska hänga på Pippi-altanen. Jag har en svaghet för American porch men för att få den får det blir i svensk 'normal' tappning.
Jag önskar mig gärna insatta gamla fönster på altanen så man får en aning både vind- och bullerskydd.
Två. Hade jag orkat hade en fest varit igång i planeringstadiet. Något storstilat som omfattade vänner och släkt i en öppen trädgårdsfest sådär lite chict bohemiskt och opretentiöst. Sådär som i Arlas recept och Sköna Hem och Elle interiör. Men som sagt, energin spenderas i rasande takt på husets eventuella dolda fel och den kommande flygresan till Italien.
-Du kan ju alltid hoppas? Hoppet är ju det sista som männsikan överger.
Visst, absolut. Men att hoppas på en överraskning är inte realtistiskt. För varför nu när det aldrig hänt tidigare?
Dags att gå in från altanen. Solen är mjuk kl 19.14 denna onsdag i juni. Burken med kall halvtorr Astrakan äppelcider, blir allt mer ljummen...
En väldigt trevlig överraskning ochg önskan, hade ju varit att bli bjuden på en skärgårdstur med Finn och Annas mahognyinredda vackra träbåt! Färdiga mackor, Herrjunga äppelcider (du ser en röd tråd dryckmässigt eller hur :-), Annas gudomligt goda småkakor med kokkaffe till. DET hade varit så bäst. Luta mig tillbaka i sittbrunnen, vaggas av vågorna och känna solen värma. Perfekt! Sen kan jag ha kompisfest i det gröna. Vilken skön känsla som nu infann sig. Mm ..
Me happy now!
söndag 3 juni 2012
Ja, vad är det hon egentligen menar?
En vanlig söndagskväll i Gula Huset. En urgod svamprisotto med ett gott lite flyktigt ekologiskt vin står på bordet. Då..
får jag för mig:
Jag: Du, ska vi inte titta på något
on film ikväll och ha det lite mysigt. Söndag och allt? U: Eh, okej. Jag: Jag är både nästan nyduschad och färdig bajsad.
U: Eh, vad sa du? Färdig bajsad?
Jag: Japp!
U: Ha ha ha ha..nybajsad? ......
Såklart var det en rumsren tanke jag tänkte ur ett trivsamt perspektiv, inget annat även om du kanske läste in andra versioner :-)
God afton!
lördag 2 juni 2012
morsdag 2012
Årets morsdag gick i högsommarens tecken med sina stadiga 16 grader redan klockan tio på förmiddagen. Precis i mitt tycke :) Gabriella klättrar upp på diskbänken och på tå sträcker sig efter morfars silverbricka. Hon vet att det är den vi ska ha och inte den där konvext fyrkantiga i plast som får allt att halka ut mot kanterna. Sen fylls f.d groggbrickan med mina hembakta frallor, smör, ost, tre glas, äppeljuice, en stadig bringare med kall mjölk, Nutella och O'hoj! En kopp svart i min favoritkopp med silverkant (design Jonas Bolin) fick också plats. Sen ut i trädgården mot trädäcket. Hela grannskapet andades seg söndag. Fåglarna kvitterade och solen lyste sådär ljummet, mjukt och det på hela taget var det otroligt skönt.
Barnen har firat helgen med att plocka blommor och väldigt gärna grannarnas. Gråzonen är stor när man vill plocka vackra ting, ha ha, så jag tog mig en diskussion med Molly hur man plockar och vilka man får plocka
och vilka man låter bli. Men eftersom Mollys och Gabriellas kära mor "lånade" många fina gamla klassiska blommor ur lika gamla trädgådar när hon var åtta och bodde i Utby blev föreläsningen en aning slapp. Så därför har vi nu sju olika vaser i köket fyllda till brädden av svensk sommar, vackra sommar när den är som bäst. För dig som undrar kan jag bara meddela att det doftar alldeles lagom, till och med för den med hösnuva.
Men morsdag-kväll firade jag dagen med att ställa fram en (av sju ;-) vaser (ett martiniglas direktimporterat från Finland för 15 år sedan), två skedar och Findus halvtinade Schwarzwaldtårta för mys. Två skedar men Ubbe ville inte ha. Ett ovanligt val men desto mer till mig :)
Tack och god natt!
torsdag 12 april 2012
trädgårds pyssel i växthuset. April-12
Jag borde som andra kloka skaffa mig en trädgårdsbok däri jag men penna skrev och akvarellmålade vad som hänt i trädgården, planer och hur projekten framskrider. Men jag är inte alltid med mig själv i tiden när det gäller alla fiffiga idéer jag hittar på. Tyvärr. Men så köpte jag mig den här förträffliga lilla mobilen (Sony Ericsson Eperia Mini) och vipps kan jag nu hålla mig mer update cyberwise. Här kommer ett par foton från trädgården vår-vintern 2812. D.v.s om mobilens bilder kan läggas upp här till säga...
I växthuset finns numera en stenlagd liten gång. Den tidigare lena men vingliga trätrall är utbytt mot tegelstenar i rött och gult. Jag fann de röda under gräset intill en rabatt samt hemma hos pappa när han bytt ut sin gamla uteplats. Det har varit ett jobb att knacka dit stenarna och få dem så jämna som möjligt och i ett mönster som känns vilsamt.
Nästa plan är att sätta ner 8-10 till tuja plantor och fortsätta utmed vägen till stolpen där grusgången börjar och sedan be gubben min bygga ett enkelt vitt staket horizontellt mellan häck och gata. Det kommer bli "skit" fint!
![]() |
| Frostnupna krokusar i skuggan av det vita staketet. Vi pratar april 2012 våren då vintern kom igen. |
I växthuset finns numera en stenlagd liten gång. Den tidigare lena men vingliga trätrall är utbytt mot tegelstenar i rött och gult. Jag fann de röda under gräset intill en rabatt samt hemma hos pappa när han bytt ut sin gamla uteplats. Det har varit ett jobb att knacka dit stenarna och få dem så jämna som möjligt och i ett mönster som känns vilsamt.
Nästa plan är att sätta ner 8-10 till tuja plantor och fortsätta utmed vägen till stolpen där grusgången börjar och sedan be gubben min bygga ett enkelt vitt staket horizontellt mellan häck och gata. Det kommer bli "skit" fint!
tisdag 13 mars 2012
Das Garden I Våren-12
| Kornellen är vacker och azalean får fantastiska renröda blommor utan stick. Doften är ljuvlig. Grästuvan framför i den sk rabatten ska bli ett hav av blått och vitt. Jag blev som frälst i den färgkombinationen sommaren-11 och beslöt att skaffa en själv. Frön har jag beställt och valet av växter är: 1 x STOCKROS, 25:00kr
1 x VIT MYSKMALVA, 18:00kr
1 x ISOP, BLÅ, 13:00kr1 x OXTUNGA, AFRIKANSK, 16:00kr 1 x BRUDSLÖJA, 14:00kr 1 x JAKOBS STEGE, BLÅ, 15:00kr 1 x RIDDARSPORRE, BELLADONNA, 18:00kr 1 x AKLEJA, 25:00kr 1 x LUKTÄRT, 25:00kr Alla ska inte hamna här men de flesta. Stort projekt känns det som, att gå från frön till färdig perenn rabatt! |
Förord om das garden på Sunnanvägen
På senhösten 2011, fick jag av min chef nio gånger med en sk jobbcoach/arbetsguide/eller vad man vill kalla det. Jag hade för länge passerat "GÅ" utan att få någon mental utdelning av timmarna som omsattes på jobbet. Det är inget vidare. Inte för någon som vill mer, kan mer och behöver mer. Av allt.
Anyhow. Nu har jag och jobbcoachen (han kallar inte det så men det gör jag för det blir enklare att hålla ordning på begreppen) två listor framför oss. Den ena har han tagit fram utifrån det material jag jobbat med. Den andra listan skrev jag för 4-5 år sedan.
De är i stort likadana, även om hans hade fler alternativ.
Hans: Arbetsförmedlare, Advokat, Apotekare, Finanstjänsteman, Biståndsbedömmare, Fotograf, Handläggare F-kassan, Inredningsarkitekt, Kommunvägledare, Miljö-och hälsoskyddsinspektör, Miljövårdsyrken, Trädgårdsrådgivare/konsulent, Yrken inom finanssektorn.
Min: Trädgårdmästare (så läcker titel tycker jag), Ekonomisk brottslighet, Konsumentverket, "Grön" ekonom, Miljösamordnare.
Inga större överraskningar men ändå en rak och jobbig instikt. Jo, time flies even when you don't have fun. Och att jag är en riktig fegis. En Megafegis som inser massa saker men vågar inte utan hängsle, livrem och fullt sparkonto. Men det håller ju inte, Sara. Ryck upp dig, våga hoppa utan fallskärm. Testa vingarna som en livsbejakande och kaxig 20-någonting. Absolut, I'm in. Men får ungarna plats i ryggsäcken då?
Så vad på listorna är lika? Vad ska jag välja? Små frågor..
Så jag tänkte som såhär, jag kan ju kika på linjen: Trädgårdsmästare/Trädgårdsdesigner. Jag tar därför och lägger ut några bilder från das garden på Sunnanvägen och ska sedan se hur resultatet blivit om 4 mån. Om det blir som jag har tänkt mig: kör på bruden! Bli som din farfars syster Nan; hon var grön som spenat om fingrarna och en av mina fem förebilder (alla kvinnor faktiskt). Jag minns än hennes växthus, färgen på tomaterna, redskapen och smaken av jord i hennes mat. Det sistnämnda var jag inte helt ok med minns jag med vågade inget annat säga. Det passade sig liksom inte. Men lukten, ljuset, färger, livsstilen fastnade. Och vindruvorna. På hennes begravning för 12-13 år sedan la jag istället för de klassiska blommorna, en vacker mörkblå klase vindruvor. Det höjdes på ögonbryn och blickar utbyttes. Men det visade ju bara hur lite de visste om Nan!
Anyhow. Nu har jag och jobbcoachen (han kallar inte det så men det gör jag för det blir enklare att hålla ordning på begreppen) två listor framför oss. Den ena har han tagit fram utifrån det material jag jobbat med. Den andra listan skrev jag för 4-5 år sedan.
De är i stort likadana, även om hans hade fler alternativ.
Hans: Arbetsförmedlare, Advokat, Apotekare, Finanstjänsteman, Biståndsbedömmare, Fotograf, Handläggare F-kassan, Inredningsarkitekt, Kommunvägledare, Miljö-och hälsoskyddsinspektör, Miljövårdsyrken, Trädgårdsrådgivare/konsulent, Yrken inom finanssektorn.
Min: Trädgårdmästare (så läcker titel tycker jag), Ekonomisk brottslighet, Konsumentverket, "Grön" ekonom, Miljösamordnare.
Inga större överraskningar men ändå en rak och jobbig instikt. Jo, time flies even when you don't have fun. Och att jag är en riktig fegis. En Megafegis som inser massa saker men vågar inte utan hängsle, livrem och fullt sparkonto. Men det håller ju inte, Sara. Ryck upp dig, våga hoppa utan fallskärm. Testa vingarna som en livsbejakande och kaxig 20-någonting. Absolut, I'm in. Men får ungarna plats i ryggsäcken då?
Så vad på listorna är lika? Vad ska jag välja? Små frågor..
Så jag tänkte som såhär, jag kan ju kika på linjen: Trädgårdsmästare/Trädgårdsdesigner. Jag tar därför och lägger ut några bilder från das garden på Sunnanvägen och ska sedan se hur resultatet blivit om 4 mån. Om det blir som jag har tänkt mig: kör på bruden! Bli som din farfars syster Nan; hon var grön som spenat om fingrarna och en av mina fem förebilder (alla kvinnor faktiskt). Jag minns än hennes växthus, färgen på tomaterna, redskapen och smaken av jord i hennes mat. Det sistnämnda var jag inte helt ok med minns jag med vågade inget annat säga. Det passade sig liksom inte. Men lukten, ljuset, färger, livsstilen fastnade. Och vindruvorna. På hennes begravning för 12-13 år sedan la jag istället för de klassiska blommorna, en vacker mörkblå klase vindruvor. Det höjdes på ögonbryn och blickar utbyttes. Men det visade ju bara hur lite de visste om Nan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

