Småbarnslivet kryter innanför skinnet på mig. Jag känner jag håller på att bli galen av att inte känna mig tillfreds med nuet, att göra barnen orättvisa genom att låta humöret gå ut över dem.
Det är (oftast) inte deras fel. Och de skall givetvis inte beskyllas för något då deras humörsvängningar hänger ihop med den utveckling de göra i kropp och knopp.
Men ibland hjälper inte ens det.
Ibland är det bara för mycket. Av vad? Av allting. Medan jag rensar bort, tas andra saker fram. Ruta ett igen. Kläder tvättas, hängs på tork och blir nedsmutsade ett par timmar senare. Direktiv tas emot, ignoreras, blir upprepade, ignoreras igen för att slutligen skrikas ut för tredje gången.
Pedagogiken fallerar och det känns onekligen jäkligt jobbigt att inte kunna hålla linjen. Jag vet, allting hänger på att jag ska veta vad jag vill med dagen, planerna och upplägget. Å andra sidan är de ganska nöjda med att bli utfodrade på frukost, mellanmål, lunch, sagoläsning, legolek, fridans till Grease, lite film eller dataspel på www.svt.se/bolibompa och ev lekkamrat.
De struntar blankt i tvätt, plock, damm, barr, sand o grus, pelletspåfyllning, lövkrattning, kyla eller en allt sinande kontobuffert.
Och det är jag ändå väldigt glad över. Annars hade de inte varit barn. Och jag, i min svacka, inte heller en bra förälder. För bryr jag mig inte, finns jag inte heller. Och finns jag inte, då suddas regler och gränser ut.
Livskomplexitet i sin bästa form. Tackar min lysande stjärna för det stora karmakontot jag får genom dem.
Det är (oftast) inte deras fel. Och de skall givetvis inte beskyllas för något då deras humörsvängningar hänger ihop med den utveckling de göra i kropp och knopp.
Men ibland hjälper inte ens det.
Ibland är det bara för mycket. Av vad? Av allting. Medan jag rensar bort, tas andra saker fram. Ruta ett igen. Kläder tvättas, hängs på tork och blir nedsmutsade ett par timmar senare. Direktiv tas emot, ignoreras, blir upprepade, ignoreras igen för att slutligen skrikas ut för tredje gången.
Pedagogiken fallerar och det känns onekligen jäkligt jobbigt att inte kunna hålla linjen. Jag vet, allting hänger på att jag ska veta vad jag vill med dagen, planerna och upplägget. Å andra sidan är de ganska nöjda med att bli utfodrade på frukost, mellanmål, lunch, sagoläsning, legolek, fridans till Grease, lite film eller dataspel på www.svt.se/bolibompa och ev lekkamrat.
De struntar blankt i tvätt, plock, damm, barr, sand o grus, pelletspåfyllning, lövkrattning, kyla eller en allt sinande kontobuffert.
Och det är jag ändå väldigt glad över. Annars hade de inte varit barn. Och jag, i min svacka, inte heller en bra förälder. För bryr jag mig inte, finns jag inte heller. Och finns jag inte, då suddas regler och gränser ut.
Livskomplexitet i sin bästa form. Tackar min lysande stjärna för det stora karmakontot jag får genom dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar