fredag 5 november 2010

En vacker dag i november

Det har regnat hårt och blåst storm. Utanför fönstret sitter några gulbrända löv tappert kvar på äppleträden, medan övriga träd är nakna inpå minsta lilla gren. Äntligen efter tre dagars klassiskt höstväder, har molnen fått ge vika för varma solstrålar och ur diset uppstår en underbart vacker syn. Strålarna bryter igenom tusentals vattenpärlor och bildar i varje droppe miniatyr-regnbågar. Det glimrar, blänker och gnistrar och mellan pärlorna vajar skira starka spindeltrådar vackert och fridfullt i höstbrisen. Jag får nästan andnöd av att se skönheten i min egna trädgård. Tänk så vackert det bli när vattendroppar fångas mitt i fallet av en gren eller ett löv.

Om jag vart något bättre från förkylningen hade ni sett mig placerad på trappan med ett värmande sittunderlag för rumpan och en skål nybryggt kaffe med varm mjölk i för själen. Och vad tror ni ligger brevid mig? Just det, min eviga vän och kompanjon, kameran. Vilken känsla att få vänta in fotoobjektet istället för att ränna runt och leta upp det. Bilderna finns rakt framför os,s men vi sällan ser det uppenbara. Så synd. Ser vi inte istället en almanacka fyllda av möten, ångest, räkningar och stress och med en övergripande känsla av att aldrig, aldrig så ofta räcka till? Jag råder bot med min kamera, vi två rymmer iväg från vardagens måsten. Genom kameralinsen ser mitt vardag vackrare, fridfullare och mer i harmoni, en slags dokumentation av det vi alla kan se omkring oss varje dag, men som vi missar. Jag får för mig att detta måste dokumenteras till efterlevandes ovisshet.

Idag känner jag inte mig så 'måstig'. Det är underbart att sitta i burspråket, bli värmd av solstrålarna och njuta till fullo av naturens skådespel utanför. Nyss hörde jag ett krafsande ovant ljud vid sovrumsventilen, bankade till och ljudet upphörde. Lyfte sedan försiktigt på hakarna och öppnade sovrumsfönstret bara lite grann för att inte störa det som krafsat vid ventilen. Till min stora förvåning och glädje finner jag åtta fåglar i trädet utanför; två blåmesar, två skator och fyra domherrar. Vilken otippad samling och vilken härlig syn!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar