Dagen då ja blev halvstor

Idag är en vanlig (sketen?) måndag med en pytteliten skillnad att det är min födelsedag.

- nämen gud så trevligt, grattis och hipp hipp hurr.....
- Nej!
- Va?

Under skolgång var dagen blek eftersom ingen firade mig som de avundsvärda vårbarnen blev med pajkastning (de (andra elever kletade eller kastade munkar med vitt sockerklet inuti, på de utvalda. Det var preferenser jag idag kan grubbla över. Varför denna avundsjuka? Hur kul är det egentligen att bli nerkletad med gegga, gå omkring hela dagen i ett slags populär-rus om att vara utvald för att sedan hemma antagligen bli utskälld för "att nu kommer fläckarna inte gå bort". Sedan växer man upp, kanske, och äggkasttningen byts ut mot ägg Florentin på en lyxigare cafébrunch med bästa vännen/väninna. På den eleganta divanen i hörnet är man såå världsvan där man sitter och försöker få i sig starkt kaffe med mjölk (när man egentligen längtar efter O'boy och limpmacka). Sen blir man ytterligare lite äldre och vipps ska man fixa värsta festen där "alla" får komma. En fest "alla" kommer minnas. En fest utöver det vanliga. Nu kanske man fått jobb, lön på kontot och är tät på krogen den 25:e. Personligen mådde jag inget vidare men beslöt mig för att slå undan ångest bjuda in vänner och fixa mat. Men min bedömning av mängden mat i jämförelse med vad en vuxen människa (läs: man) äter var helt åt skogen. Risotton jag för första gången kokat ihop räckte om man var positiv, till tre personer. I köket stod 25 väldigt glada och hungriga med slev och tallrik i högsta hugg. Katastrof! Då kliver min bror Andreas in och på något mirakulöst sätt rör ihop mer mat och folk blir mätta. Vilken tur, vilken otrolig räddning!

Sen gick tiden och det var dags för 40-års firandet. Efter 20-års krisen kom 40-års dagen väldigt nära att hoppa från bron. Jag var så mentalt trött av intensivt jobb och oro över den (jäkla) balkongen med sitt dolda fel, att någon tanke på att fira en ålder jag hatar, var mer än avlägset. Men TJI fick jag!

Urban hade i hemlighet ordnat en väldigt fin överraskningsfest. För mig. MIG! :) med de allra käraste och närmsta: pappa, Ylva, Jonathan, Karin och Markus med barn, Lovisa och Lars, Charlotte och sin Markus, Finn o Anna, Tilda med Lena och Carlos, mammas kusin Karin, Louise och Richard. Festen blev suverän! Ibland är det bra att ha en syster som under två månader underhålligt ett gäng "nollade" Handelsstudenter för vi avrundade festen med att på led indelade i fyra lag, konstatera vem som:
1. spottade geléråttor längst
2. hoppade snabbast med en gurka mellan benen
3. sprang snabbast med ägg-på-sked race
4. få ner en Ballerina kex från pannan till munnen enbart med hjälp av ansiktsmusklerna.

Det var ett väldigt bra initiativ syster.
Tack alla igen för festen.
Bäst!!!

Med varmaste hälsningar
En gladare 40-åring