Gubbens uppståndelse

Jag hade (o)turen att träffa två gubbar på samma vecka.

Jag träffar förvisso flertalet gubbar varje arbetsdag, men de berör mig inte lika mycket som sportlovsveckans gubbar gjorde. Gubbarna var (är!) min egna pappa och Urbans far Nils. De är ungefärligen i samma ålder, tar tupplurer, klär sig propert och har lika många timmar på dygnet. Om andra gubbar kan mycket tyckas men visst tar man ändå sin egna pappa i ett slags försvar trots att man i nästa sekund undrar vad mamma såg när hon träffade honom för tusen år sedan.

Jag sitter och vaknar till i morgonens februaribleka vinterljus. Solens strålar letar sig in i de frusna skuggorna i trädgården. Termostaten visar minus 10. På det lilla köksbordet står morgonkoppen med rykande Lipton, stadigt på den blommiga plastduken. Min far sitter också vid samma bord. Han slår upp den GP som Karin tagit med sig och fastnar för en artikel om hur grannarna till den nybyggda Gamla Ullevistadion upplever det som besvärande varje gång matcher eller konserter spelas då vibrationer från läktarna landar i deras hem och kaffekoppar. Min far anser deras synpunkter befängda. Jag hade en mer nyanserad bild av artikeln. Får jag framföra den? Lyssnar han till sällskapets syn på artikeln? Såklart inte. Gubb-förvandligen sker direkt. Det är inte min pappa som sitter framför mig utan vilken sur-gubbe som helst som högt inför en (o)synlig åskådare deklarerar hur dumt, idiotiskt, korkat folk resonerar. Hur fel de har. Hur rätt han har.

Gubbar. Och kärringar. Skällsord båda men kanske största skillanden är att kärring betyder kär-igen. Så vackert! Gubbe är från början dialektalt och betyder liten klump. Det tycker jag är festligt; jag må bli en gnällig trött kärring, men jag lär åtminstonde vara kär.
Men en klump i magen, det fick jag när gubben framför mig sätter igång och gnäller över oegentligheter, händelser och politik. Föga intressant. Jag vill att min pappa blir en kul gubbe, som en lerklump som tar formen av en "sur"gubbe med keps på skallen och med pigga ögon hänger med kisarna i parken och spelar boule. Som sedan går hem och äter svensk husman, tar en tupplur som Åsa-Nisse och sedan går och kikar på vad ungarna gör nu för tiden. Det ska vara som en svart-vit svensk film.



Min visa slutade inte vackert. Jag blev rosenrasande arg och trött. Först på Nils "Vill du prata om detta ringer du på måndag till banken för jag har helgledigt!" och sedan min pappa "Jag är fortfarande ointresserad av vad du tycker. Kan du inte begripa det och hålla tyst?!".

Jag sa mycket mera än bara så. Jag är skyldig Gabriella många kronor för ordvalet. Tack o lov sov de båda lärkorna samtidigt som ovädret drog in. Det ledsama i kråksången är den att det verkar som om människan inte vill förändras. Gubben kör djupt ner i åsikts-hjulspåren. Samhälle och politik. Som om energin att se nytt trots ålderns höst sinat och hjärnan väljer den betydligt enklare linken att ältra i resterande livtid samhällets dåliga sidor och dumma politiker.
Jag satt således och såg min egna fina (oftast är han väldigt snäll o fin) pappa förvandlas till vem som helst som har för mycket tid över och för lite roligt att tänka på. Det var mycket ledsamt att se och upptäcka. Jag vill att han håller sig till livet och inte fastnar vid klagomuren.

Det var allt för ikväll.

Kung Bores värld

Under sportlovsveckan valde jag att spendera ett par dagar i Höganäs med Gabriella och Molly. Mys, brasa, kondis stod på sportlovs-menyn. Vi bodde i ett fint egnahem-hus som tillhör "kusin Karin" (det är så mamma och Finn alltid benämnde deras kusin. Som heter Karin. Jag vet fortfarande inte vem den andra Karin kan vara som de blandar ihop med). Från husets yttertrappa kan du se havet och efter fem minuters promenad står du på strandkanten och kastar macka i Kattegatt.

Det var otroligt kallt i luften, vinden svag men bitande kall. Solens bleka strålar gjorde vad de kunde för att värma oss och ge en förhoppning om en analkande vår men väl hemma i huset åkte tofflorna på och brasan fylldes på med ved.
 


Vad tänker du först; Gud eller solen?

 När vi traskade utmed stranden och krossade slush-liknande is kunde jag inte undgå att se upp och ut över det frusna havet. Det är inte ofta man havet är helt stilla och lugnt. Min blicken, som av väldigt naturliga skäl var vänd mot markens hala yta, fångade små konstverk på vägen. Naturens vinterbleka toner får mig att mjukna. Vem önskar inte vara konstnär när man se ljuset och färgerna i samspel? Mina söta döttrar, se så mycket vackert du har omkring dig! Jag kommer ge er varsin kamera till påsken. Inga förmaningar, inga krav bara en gåva och en mors längtan att få ta del av den värld du ser på (as we speak) 120 cm och  85 cm höjd.



Vilken vinterpalett!

   

Ett konstverk i sig. Vad skulle den gå för på Bukowski?




Trädgården

Med det gula huset följde även med en trädgård, en stor sådan på runda 1400 kvm. Trädgården är en av de äldsta i vårt område och full av träd, buskar, mossa, hårda grusgångar, ett växthus och än så länge okända perenner. Ett vitt staket med viss elasticitet omringar tre av fyra sidor.

I metropolen Landvetter finns en handelsträdgård som jag sedan barnsben alltid besökt med mina föräldrar. Den ser likadan ut nu som då men undantag för ökat utbud av krimskrams (ljuslyktor, pärlor, dekorationer etc). Där jobbar även Henrik, trädgårdsmästare med intresse för jakt. Vi promenerade i en timme och han svarade snällt på mina frågor: "Vad är det och det och det?", "Ska jag behålla det där trädet? Jaha, det är en buske, okej då." och "Ska man verkligen gödsla en rhodedendron?".

Du kan göra och plantera allt du vill i din trädgård, men då måste björken ner, säger Henrik och tittar upp mot kronan.

Björk i vintermotljus.

Projekt ett:

Hur många år kan den ha på nacken? 30, 40 kanske 50 år? Men björken tar allt solljus, vatten och näring.
Jag når knappt runt den vit-svarta stammen med mina armar. Nu börjar sentimentalismen (!) ta överhand. Jag tror bestämt en hängbjörk får planteras i dess ställe.
Bakom björken finns en förvuxen jersmin som enligt Henrik inte går att spara. Ny kostar under 200 kr och kan placeras i bättre läge. Jag tror jag köper tre plantor när jag ändå är igång och planerar mig en berså av jersmin och syren. Doftshock, ögonfröjd och själslilg näring. Perfekt!




Röd tomte som fastnat i snön.

 Projekt två:

Två rönnträd stryker med i processen. Sedan börjar ett schysst skogsarbetarjobb: gräva en 40 x 40 cm bred och djup fåra från utelampan på vänstra sidan i bild hela vägen förbi och utmed rönnträden och bort till den andra grinden. Vi pratar 30-40 meter. Här ska jag sätta tuja-plantor för att skapa en mur mot insyn, vind och buller (det är inget egentligt buller, vägen ligger långt bort men vi bor på högt upp på en vacker ås och  ljudväggen går rakt mot vårt tvåvåningshus som är det första i området).

Jag gör allt vad Henrik säger. Jägarn vet vad han pratar om. 40 m tujahäck. Är det överdrivet?



Om du som hälsar på just nu tycker något annat, kommentera gärna. Trädgårdssynpunkter är alltid roliga att ta del av. Lova det :).

De

Det finns den som inte bryr sig
Det finns den som det gjort
Det finns den som såg något annat
Det finns den som lät det gå fort


Och det finns den som ensam kvar
står och funderar på
vart det hela ledde till


Göteborg 2010

Liten sjuk

-Mamma. Mamma!
En hes flicka visk-ropar mitt namn.
- Vad är det vännen?
- Mamma...mamma....du måste minska (visar med tumme o pekfinger)...mamma, du måste...
- Minska vad, gumman?
Hon pekar.
- Mitt knä?
Hon nickar.
- Mamma...det måste vara mjukt. Mjuka det!
- Mitt knä?
- Nej..nej. Allting. (Pekar med handen på hela sängen).
- Du vill att allting ska vara mjukt?
- Ja.
- Då lägger vi grädde på allting, det är mjukt.
- Ja...host host..det gör vi.
Hon lutar sig bakåt mot kuddarna och sluter sina febriga ögonen.

Gabriella har influensan.

En vanlig sketen tisdag

Vuxenpoäng är ett begrepp jag inte är helt kompis med. En skämtsam benämning på det vuxna livet utifrån ett matematiskt perspektiv; IKEA-Familykort (10 poäng), Ica / Konsumkort (5 poäng), p-bot (3 poäng), inredningstidningsprenumeration (5 poäng)  08-17-jobb (50 poäng), bilfinansiering (5 poäng), huslån (10 poäng), diverse småkrediter såsom Ellos, La Redoute, H&M (7 poäng), barn (miljoners poäng), Bamseklubben med Fritidsresor, Ving eller vilket bolag det nu är som rippat en fin svensk tecknad figur (8 poäng) och så vidare. Blärk.

Ta det icke bokstavligt men säg, är det ändå inte så att medan livet traskar vidare läggs allt fler poäng till ditt livskonto vare sig du vill eller ej? Jag menar nu inte att jag räknar mitt liv som ovan exempel, nej fy tusan men någonstans ligger det en gnutta sanning i det, på ett märkligt sätt. Min livsfilosofi består av många bitar. En är att slippa se A5-kuvert i brevlådan, att så lite som möjligt finnas registrerad hos företag eller koncerner. Slippa bli påprackad skräp. Desto färre skulder desto bättre. Bli din egna. Orka odla all föda själv och vid jaktsäsong kånka hem en halv älg för att styckas vid köksbordet och frysas ner i portionsbitar.  Kanske not men se dig omkring efter vad som finns där ute. Gör dina val så de känns bra.

Så kloka ord. Lever jag som jag lär? Förhoppningsvis. Här kommer en bild som sammanfattar min januari 2011 väl. Jag var osäker på om en privat bild ska släppas fri i cyberspace men eftersom läsarantalet är få och vänligt sinnade tror jag väl. Renovering, påminnelser, homepartyn....suck.
                      

















Så konstigt, jag unnar mig själv i stort sätt ingenting per månad, knappt femhundrakronor. Fick som liten av min mamma lära mig hur jag i affären läser ut den mest prisvärda varan av två men också att i beräkningen ha med dess innehåll och värderingar. Ja, jag försöker och tror mig, agera rätt så ofta det går. Men i skrivande stund undrar jag ändå, hur det hela kommer sluta. Det ligger en klump i magen och växer.

Bästa hälsningar

Eder Sara

....

Att vara ihop med en pessimist betyder att man dör en smula. Varje dag. Det finns inget som en pessimist inte kan dyka ner på och beklaga sig över. Om ni enats om en lösning på en så kallat problem i tillvaron så kan du ge dig f-n på att pessimisten en stund senare har ett nytt ämne att tycka till om. Och med tycka till menar jag att ha en negativ åsikt som är viktig att den nämns gång på annan. Att inte vilja se möjligheter i hinder, lösning på problem och mota bitterheten i grind. Det hade betalat sig mångdubbelt upp.

Ett liv ihop med en pessimist är således tjatigt och segt. Livsglädje urholkas långsamt men effektivt om du inte garderar dig med ett starkt psyke och gåsfjädrar. Att hålla mycket av, eller kanske till och med vara kär i en pessimist bidrar till orken att leva med en sådan människa, men också till omgivningens outtalade skeptiska blickar "Varför står hon/han ut?". Bilden av pessimistens inställning till livet är fortfarande grumlig. Tillvaron är så klart inte tillfredsställande men inte heller tillräckligt usel och bedrövlig för att ta livet av sig och därmed bespara oss andra ett dis av negativ energi. Jag frågar mig "Är livet värt att levas om det nu bara är så dåligt?". Antagligen, och här gissar vi nu vilt, är vardagarna såpass fyllda av saker att beklaga sig över att det inte finns tid över till att avsluta livet en tisdag med en burk piller.

Ett i-landsproblem i kvadrat. Vi har så mycket fint och härligt omkring oss ändå duger inte partnern / jobbet / lokaltrafiken / lönen / hushållssysslorna.

Pessimisten bär en förklädnad av positivt lugn. Det är vid upptäckten av hans/hennes inre natur som insikten slår hårt hur förjäkliga trist det är att ha blivit förd bakom ljuset i början av relationen. Ögat ser det den vill se. Eftersom pessimisten inte (alltid) vill befinna sig i ljusets medelpunkt håller vederbörande således som låg profil, en profil som kan tolkas som mogen; en mer stillsam attityd till vardagen, en realist med vass humor som uppfattning det ironiska i omgivningen. Det är cyniska kommentarer, syrliga vistar och torra skämt.

En pessimist behöver absolut inte vara dum i huvudet bara för att hon eller han tycker allting andra gör är skit, det är lätt att tro så  när man hör den negativa lavan välla ut över en oren spis, smulor på bordet, skräp i bilen, okrattade gångar, skrynkliga skjortor, torra växter, felöppnad mjölkkartong etcetera. Listan är oändlig. Definitivt.

Pessimisten har fört oss bakom en dimridå, mina herrar och damer. Det är en illusion vi alla går på.  Därför, mina högt älskade barn, vill jag varna er redan nu; vem du än väljer till livspartner se för din skull till att personen är en positiv idiot istället för en pessimistisk vardagsideologist. Lyckan kommer INTE med pessimisten hur många timmar, dagar, veckor och år du lägger ner på att omvandla personen till en kamrat att dela livets underbara sidor med.