Das Garden I Våren-12





Det stora äppleträdet som beskurits och glesats ur en skön pre-vårdag 11 mars 2012. Jag är inte klar. Trädet är ganska gammalt och stammen har vridit sig för att fånga solen som vår tidigare mastodontbjörk tog. Det var svårt att beskära då slutet av varje gren satt en "klo" som fastnade i allt. Rena fågelboet till grenar, mossa och lava på många. Höstäpplen i september och ljusrosa blommor i juni. Värt att spara. Här hänger barnens gunga.

  


Norrsida mot en starkt bilåkande granne. Risbusken till vänster blir rosa på hösten men är inget vidare däremellan. Här vill jag sätta en antingen; rodedendron eller ... (återkommer om namnet). som idag finns på tomten men passar bättre på annat håll. Jag vill skärma av mot vägen och samtidigt sätta något som klarar sig själv så att säga.

 


Mittsommar -11. För att inte vara en feng-shui troende känner man ändå hur trädgårdens energi bara forsar iväg tack vara den jättestora grusgången till....ja, vartdå? Men det projektet får ligga i träda. Gräsodlingen bakom trälådan gällde.



Det var väldigt mycket jobbigare än jag trott att gräva ur rabatten.
Kvickroten var överallt och djupt nere. För att ändå försöka behålla jorden (som jag vid tillfället saknade att annars fylla rabattdelen med) blev det ett rejält skakande om varje ogräsplanta. Sen satte jag ner 2-300 lökar i varierande storlek, från stora till pyttesmå. Det stank lök om hela trädgården och vi hade besök varenda natt av rådjuren.
Jag har absolut ingen aning om vad det var för lökar så jag längtar till att få se hur det blir!













Kornellen är vacker och azalean får fantastiska renröda blommor utan stick. Doften är ljuvlig.
Grästuvan framför i den sk rabatten ska bli ett hav av blått och vitt.
 Jag blev som frälst i den färgkombinationen sommaren-11 och beslöt att skaffa en själv. Frön har jag beställt och valet av växter är:
1 x STOCKROS, 25:00kr

1 x VIT MYSKMALVA, 18:00kr

1 x ISOP, BLÅ, 13:00kr
1 x OXTUNGA, AFRIKANSK, 16:00kr
1 x BRUDSLÖJA, 14:00kr
1 x JAKOBS STEGE, BLÅ, 15:00kr
1 x RIDDARSPORRE, BELLADONNA, 18:00kr
1 x AKLEJA, 25:00kr
1 x LUKTÄRT, 25:00kr
Alla ska inte hamna här men de flesta. Stort projekt känns det som, att gå från frön till färdig perenn rabatt!

 

Förord om das garden på Sunnanvägen

På senhösten 2011, fick jag av min chef nio gånger med en sk jobbcoach/arbetsguide/eller vad man vill kalla det. Jag hade för länge passerat "GÅ" utan att få någon mental utdelning av timmarna som omsattes på jobbet. Det är inget vidare. Inte för någon som vill mer, kan mer och behöver mer. Av allt.

Anyhow. Nu har jag och jobbcoachen (han kallar inte det så men det gör jag för det blir enklare att hålla ordning på begreppen) två listor framför oss. Den ena har han tagit fram utifrån det material jag jobbat med. Den andra listan skrev jag för 4-5 år sedan.

De är i stort likadana, även om hans hade fler alternativ.
Hans: Arbetsförmedlare, Advokat, Apotekare, Finanstjänsteman, Biståndsbedömmare, Fotograf, Handläggare F-kassan, Inredningsarkitekt, Kommunvägledare, Miljö-och hälsoskyddsinspektör, Miljövårdsyrken, Trädgårdsrådgivare/konsulent, Yrken inom finanssektorn.
Min: Trädgårdmästare (så läcker titel tycker jag), Ekonomisk brottslighet, Konsumentverket, "Grön" ekonom, Miljösamordnare.
Inga större överraskningar men ändå en rak och jobbig instikt. Jo, time flies even when you don't have fun. Och att jag är en riktig fegis. En Megafegis som inser massa saker men vågar inte utan hängsle, livrem och fullt sparkonto. Men det håller ju inte, Sara. Ryck upp dig, våga hoppa utan fallskärm. Testa vingarna som en livsbejakande och kaxig 20-någonting. Absolut, I'm in. Men får ungarna plats i ryggsäcken då?

Så vad på listorna är lika? Vad ska jag välja? Små frågor..

Så jag tänkte som såhär, jag kan ju kika på linjen: Trädgårdsmästare/Trädgårdsdesigner. Jag tar därför och lägger ut några bilder från das garden på Sunnanvägen och ska sedan se hur resultatet blivit om 4 mån. Om det blir som jag har tänkt mig: kör på bruden! Bli som din farfars syster Nan; hon var grön som spenat om fingrarna och en av mina fem förebilder (alla kvinnor faktiskt). Jag minns än hennes växthus, färgen på tomaterna, redskapen och smaken av jord i hennes mat. Det sistnämnda var jag inte helt ok med minns jag med vågade inget annat säga. Det passade sig liksom inte. Men lukten, ljuset, färger, livsstilen fastnade. Och vindruvorna. På hennes begravning för 12-13 år sedan la jag istället för de klassiska blommorna, en vacker mörkblå klase vindruvor. Det höjdes på ögonbryn och blickar utbyttes. Men det visade ju bara hur lite de visste om Nan!

2011 - en sammanfattning i bilder


Istället för massa dravel o snack tänker jag sammnfatta året som gått i bildet...med lite text till :) Allt eftersom jag har tid o möjlighet läggs det till bildminnen.

Ser du vilket träd det är? Det är rosa fluff i kronan om våren. 



Trinda runda semelbullar i valfri storlek. Jädrans så goda de var!

 

Bullbak en kall vinterdag är om mitt tålamod tillåter, en väldigt fin aktivitet att göra med kottarna.

Barnens småkorviga bullar hårda som sten, är finaste.

 



Björken i blekt vintermotljus. 
Stor och ståtlig fick den en kall dag i februari, ge vika för min planerade häck av tujor utmed bortre staketet. Två rönnträd togs också ner. Till min glädje finns stubben kvar!
Där räknar vi årsringarna och efter 60 blir det svårt att se mer exakt.
 Respekt!




Min favorit!
Jag tycker det ser ut som om grenarna på vår ståtliga ormhasse fladdrar i vinden.
Den är så vacker utan sina skrynkliga löv. En uppskattad och beundad växt i trädgården.

 

  

Visby midsommar 2011.
Befinner jag mig i en italiensk gangsterfilm med ett lik i mattan?
Det kändes så när vi gick omkring på Visbys kullerstensgator. 
Kyligare midsommarväder än vad vi hade hoppats på. Plus en trött en.

 

Bada med sotaren

Inte bara är hon rolig att läsa, hon kommer undan med allt. Jag menar givetvis Martina Haags krönikor och bloggar, öppna och personliga. Vi antar hon kommer undan trots namngivna personer och väldigt ärlig bild av hus-hem-sambolivet.

Nu är jag inte Martina Haag och knappast kommer bli men det hade väl ingen trott. Så nu sätter jag spiken i kistan med detta inlägg och risken är inräknad.
Så här ligger det till: vi, jag + sambo, köper ett stort gult gulligt Pippi Långstrump liknande hus (med tillhörande stoor trädgård/park) men massor av "överraskningar". En del antar jag ingår helt enkelt i begreppet "husägare" andra kan jag vara utan. Vattenläckor, möss och el-skåpet verkar vara återkommande roligheter för hela familjens plånbok. Medan vår tickande pelletspanna, en ombyggd oljepannan med en CTC-brännare installerad, är mer påhittig än en glad 3-åring. Den äter pellets med god aptit och levererar rikliga mängder sot som en eldstad sig bör.

En dag förra veckan kläckte jag ur mig att det hade varit käckt om jag kunde vara ledig när sotaren kommer för att fixa baksuget på pelletsbrännaren (skorstensröret är såpass litet och trycket så stort att eldningen resulterar i ett baksug när röken inte får chans att rinna ut ur skorstenen. Sotet går såldes tillbaka in i källaren och tar sig på småvägar upp genom huset och in i varje rum och vrå. Det både luktar och ÄR ohälsa. Kokseldning har aldrig varit på hälsoresans tapet inte..). Att vara närvarande när en hantverkare meckar på plats är för mig en timmes hård lektion i kall fakta, bättre sätt att lära finns inte.

Hursom så nämnde jag att ett varmt lugnande bad för att få en closure på problem "Pannan" lockade. Min vän och kollega hörde (det hon ville?)och la ihop att jag ville ta ett bad med sotaren.

Allt som händer, händer på landet.
Det var allt för idag :)

En sihluett människa

Hej.
Jag heter Sara och är en silhuett människa. Jag kom just på det. Det nästan kändes i skallen när insikten damp ner. Tänkt vad mycket som finns framför ögonen på en själv och är komplett osynligt för ens hjärna.

LV6, luftvärnsregementet på Kviberg utanför Göteborg ståtade med en sagolik silhuett. Vilken tur att mamma och pappa valde just det huset på Österhedsgatan där överblicken över slottet var som bäst (vi får säga var eftersom det hänt en helt del sedan sist. Mycket möjligt nybyggnationen tagit över)! Från ovanvåningens balkongdörrsfönstret i rummet längst till höger, var utsikten som sagt sagolik. Torn, tinnar och en klassisk mur med en fyrkant upp och nästa fyrkant ett steg ner och nästa fyrkant ett upp o.s.v. I timmar satt jag och målade av solnedgångens färgnyanser och som rosen på tårtan; slottet i silhuett mitt på. Kolsvart. Det var magiskt. Ingen annan jag kände verkade tycka detsamma. Jag var nog rätt ensam om att uppskatta dess skönhet.

Måhända silhuetter är ett klassiskt knep till enkel fascination. Skuggspel på väggen med hjälp av händer. En fjäril tror jag alla människor gjort någon gång. Krävs ju inte så mycket mer än en ljusskälla och någon form av vägg.

När jag och Ylva var och gjorde Paris en långhelg våren 2007, gick vi tack vara mitt mindre pålitliga huvudminne av området runt Bastillien, helt fel och rakt på en ur tjusig inredingsbutik. Tjusig menat i moderna termer. Gatan var nedlusad av inredningsaffärer från antika dammiga lokaler med ursprung tidigt 1900-tal till just den vi beträdde; Terence Conrans butik (då) hippa butik Habitat. Där fann vi allt vi aldrig tidigare visste vi behövde. Efter en hård inre kamp mellan känsla och förnuft, segrade förnuftet; jag köpte mig ett styck lampskärm. Kartongen var lagom stor att få plats i ryggan om jag klädde på mig tre lager kläder vid avfärd ville säga. Lampskärmen består av massa olika människor i olika poser. Sihluette style så klart. Den är dödscool med någon gång får jag allt ta ner den från taket och sätta den på en lampfot.

Av alla miljarders inredningstidningar som jag efter ett par sidor brukar få trötta hjärndödkänslor för, måste ändå Mios möbelkatalog få pris som: riktigt trevlig och inspirerande historia utan förmallade familjer och par. Här fann jag inte det jag sökte. Ljuslyktor. En vanlig reklamsida i Metro en vardag fångade mitt intresse, längst upp i hörnet var en bild på två små värmeljus-lyktor. Det såg ut som om städerna brann när ljuset var tänt. En aning oroväckande storhets-pyromani. Men till Miobutiken for jag och efter en stunds flackande med blicken på alldeles för många "viktiga" inredningsdetaljer, fann jag dem. De var stora! Och i glas! Och de var jättevackra! Nu ståtar mina silhuettisar på glasbordet; den ena har Amsterdams fasader som förbild, den andra höga internationella byggnader allt från Eifeltornet till asiatiska världsrekordhöga skyskrapor.
Malmös Turning Torso finns inte med. Tack och lov.

De vackra tallarna på grannens tomt mitt över våran i sydväst, bildar underbart vackra tavlor. Det är fint att sitta i burspråket och blicka ut mot den levande tavlan. Så ni ser, det är en nyisktsfull 39-åring som njuter av sina silhuetter. Känns som en viktig pusselbit föll på plats. Härligt!

Jul = kitsch, massa kitsch

Jag är en värderingsmänniska - kompassen går efter tydliga åsikter och logik.

Men det finns en period på året när kompassen sätts ur spel och det är under julen.

Min ena hälf vill enbart ha halm, trä och ull, naturfärgat och traditionellt. Röda äpplen i granen, ett stilla intrasslat flaggspel, hemmagjorda smällkarameller hängandes i en svensk doftande personligt nedhuggen rödgran. Rött eller benvitt porslin, antika glas och linneduk, hyacinter och kottar. Och på skivspelaren: Lundakören som sjunger Ding dong merrily on high. Rrrassp raaasssp... men vackert är det och hemtrevligt som en varm kopp choklad om vintern.


Den andra hälften önskar bara kitschiga dekorationer, krusidull-dekorerade tallrikar från Royal Copenhagen, Homegaards karaffer, engelska hollys, girlanger som sveper kort och tvärs över taken och Chrismas Songs med Bing Crosby i högtalarna. (Och en plastgran mot alla tänkbara principer men då slipper jag barr-tjatet från sambon. Värt en hel del..)

De två världarna krigar om rätten till en äkta jul. Det brukar sluta i något mittemellan. Ingen i övriga familjen eller släkten märker den pågående tvisten, de är rätt nöjda om granen kommer upp och paketen ligger som sig bör därunder. Dekorationerna är oplanerande; det man gjort på dagis eller skola hängs upp på väggar, grenar eller i gran. Det räcker gott o väl.

Alla med en brevlåda eller brevinkast vet att julen nalkas redan i september när reklambroschyrer från diverse juvelerarkjedjor pumpar ut sitt glittrande bling-bling sortiment till försäljning. Mina broschyrer landar på toaletten där jag noga går igenom utbudet av speldosor, ljuslyktor och kitschiga tomtekonstallationer. Varför? För att köpa det. Hemsk sanning.

Kan man ärva svaghet för kitsch? Min farfar Bengt Bruzelius var kitschens mästare. Varje jul gav han till familjen en tallrik där motivet var ett foto på familjen; Ruth (farmor), Margret (faster), Birger (farbror) och min pappa Bengt(-Ivar). Jag lyckades spara en tallrik när jag, pappa, Margret och Lollo (kusin) gick igenom farmors enorma mängder med sparade saker. "Skräp", som min rare far sa. "Fynd!", var min replik.

Men var placerar man en sådan pjäs? På gästtoaletten? I källaren, tyckter Urban.

Tills vidare får den ligga i bra förvar...i källaren! Kanske den dock kan komma till användning i jul som ett fat att lägga kottar på: kitsch + tradition i ett. Tadaaa!

Hur vill du andra ska minnas dig?

Hur vill du att de omkring dig ska minnas dig?
Hur vill du bli ihågkommen?
Vill du bli ihågkommen?

Någon gång i livet, antar jag, ställs vi inför frågan eller frågorna. För vissa är svaret en evig resa, livet, men för andra kort och koncis: ingen kommer minnas varken mig eller vad jag gjort så det kan kvitta. Kanske är sistnämnda inställningen en reflektion av den kultur vi härstammar av?

Vad är det som är så viktigt att vänner och släkt minns? Din personlighet? Karriär? Högsta vinsten? Berg som bestegs eller en bok som skrevs?

Jag önskar att mina barn kommer minnas mig väl, som en kvinna med stark personlighet, som stod för sina åsikter och kämpade för sin rätt att vi vara den hon var. Jag önskar att de kommer säga "mamma" som svaret på frågan: vem är din största förebild? Det kommer vara det största som händer mig. Jag jobbar på förebilden, men den är än kantig. Behöver bli mer mjuk, tydligare och mer lyssnande.

Var skapar vi våra personligheter? Vad är det som utgör just dig? Arv och miljö, svarar den som gått ut 9:an. Hur mycket av vardera? 30-70%? 50-50%? Om den största biten av personlighetspuzzlet byggs i under de första 3-4 åren (hag jar läst och hört) då är ju synd. Inte en chans i himlen att rätta till missförhållanden eller missarna man missade när man i blöja traskade omkring med ett decilitermått i ena näven och en kletig skorpa i den andra. Å andra sida; mat, underhåll och underhållning är pretty good.

En incident nyligen fick mig att börja fundera på vad är det folk minns av mig?

Det mannen i fråga mindes var inte riktigt det jag själv hade som första val. Det var rent deprimerande att höra. En del skulle säkert rodna över den privata och intima komplimangen. Själv kände jag ett kallt hål i magtrakten. Ville slänga vattenglaset i ansiktet och skrika: väx upp för fasen, är detta det enda du går och tänker på!! Jag har mer fördelar. Men du kommer inte få ta del av dem. Inte nu, inte sen  men kanske en annan gång i en avlägsen framtid.

Nu önskar jag er en skön höstkväll.
Godafton.