Kursdeltagare vi minns..

Här kommer ett något bisarrt inlägg som av outgrundlig anledning hemsökte mina tankar när jag ikväll nattade Gabriella. Here it comes..

Jag fick en dag för många år sedan, för mig att välja en kurs ur Göteborgs Universitets kurskatalog för fristående kurser, kallad Europakunskap. Jag är tämligen osäker på om jag överhuvudtaget minns något  annat från 20 poängs kursen förrutom ett halvår med pollettkaffe i Humanistens cafeteria därtill oräkneliga timmar på UB i förberedande syfte att ta fram information om språkgränsernas betydelse ur ett miljöperspektiv (en pinsamt djupt uppsats och på engelska därtill!). Det som har etsats sig fast i minnet av en av de manliga kursdeltagarna...

Kursdeltagaren var strax över medellängd, hade mörkt kortklippt hår och besatt en attityd som osade "det jag inte vet är inte värt att veta". Men han hade också en bröstkorg såg ut som Barbies pojkvän Kent, helt platt men med två tydliga fyrkanter synbara under tröjan med tillhörande slipover. Än idag är jag osäker på vad som fick mig att associera till Kentdockans så typiska platta bröstkorg. De var oläckra. Och kaxiga som en finansvalp i sommarBåstad. Någonstans inom mig ville jag gå fram och lägga händerna på honom för att känna om de verkligen var sådär fyrkantiga. Jag ville mäta dem, de såg enorma ut! Jag dagdrömde ibland hur kursen gick ut för att fira en tenta och hur aspackad han blev och slängde av sig tröja och skjorta och därmed blottade min fixa idé. Detta hände givetvis aldrig. Han var sådan som inte blev aspackad. Han umgicks inte med humanistfolk, han hängde med Handels på fritiden..sa han.

Så, hur jag vet att bröstkorgen såg ut som Kents? Det vet jag inte, han var ju alltid påklädd. Han var vad man kallar oklanderligt klädd, en engelsk middle class fast på ett otrevligt vis. Idag, 15 år senare, är han säkert piprökare och besitter en professur i något tämligen ointressant humanioraämne. Säkert iklädd ljusbruna manchester, italienska skinnskor och med en tröja som sätt bättre dar. Och under den noppriga tröjan, en bröstkorg modell Kent, platt och fyrkantig.

På Världshuset vid kanalen mot Rosenlund, fanns i min Humanekologiklass en kursdeltagare som en dag kom in en stund efter lektionen börjat, slog sig ner brevid mig och satte en fot på stolen och en på golvet. "Jag har inte hunnit äta frukost" sa hon och började hivade upp; ett styck mellanöl, ett styck herrgårdsost och ett stycke bröd. Bröd och ost bröt hon i bitar, tuggade ljudligt och sköljde ner allt med stora klunkar av ölen. Klockan hade inte ens slagit tio.

Jag fick aldrig se hennes bröstkort men det kan jag leva med. Men jag vet inte hur jag ska radera bort Kent.