...Men blickarna ut mot Manhattans skyline, känner jag din arm om min midja, din haka varsamt lutad mot mitt huvud. Min högra hand ligger utanpå din vänstra hand som värmer min mage. Jag blundar och andas in din doft. Tryggheten och värmen sprider sig i min kropp. Jag är så obeskrivligt glad över att stå här med dig. Mitt liv känns fulländat. Jag är komplett. Ja, sånär som på vissa delar men vi tar ett steg i taget. Vi skyndar långsamt, trots att vi vill så mycket med varandra. Varenda minut tillsammans med dig är ovärderlig. Varenda minut utan dig är en stor saknad. Vilken utsikt, vilken dag, vilken förälskelse vi upplever här....
Zzzooommmm. Ett öga zoomas in. Den som äger ögat sover och drömmer fortfarande djupt. Eller vänta, det börjar rycka i ögonlocket. Plötsligt slås ögat upp och en lätt blodsprängd ögonvita blir synligt och börjar rulla runt. Tydlig förvirring hos ägaren. Var? Hur? Varför? Nu? Skillnad mellan dröm och verklighet är tydligen en besvikelse. Med solens starka lysande förmiddagsstrålar är vår hjältinna vaken på mindre än en minut. Hon sätter sig upp i himmelriket och vrider lite lätt av och an på nacken som för att få fart på blodcirkulationen. Det där med sträcka sig som en katt och långsamt töja på kropp och lem ligger inte för henne, hon tycker det är ett påhitt, men att vakna upp här i detta vackra stenhus i en by i närheten av Lyon, är inget påhitt det är den vackra underbara sanningen hon drömt om så länge. Ja, jo, det saknas bara en person...en viktig person men som det ser ut...nej...Suck.
Hon känner då hur någon stirrar på henne och vrider på huvudet 45 grader och hoppar hon när hon på väggen ser en ödla glo rakt på henne. Hur ofarlig den lilla gröna ödlan än är får dess långa smala slingriga svans henne att rysa över hela kroppen. En orm med ben och armar. Jerk. Ödlorna finns överallt och kan likställas med flugorna hemma i Sverige; inte helt angenäma men man få stå ut. Enda skillnaden som hon ser det är att man jagar inte en ödla med en tunn plastbit för att ha ihjäl dem, utan låt dem vara. Innan hon slänger benen över sängkanten tittar hon ner under sänger för liksom försäkra sig om att inget annat husdjur ligger på lur att bita henne i tårna. Det är tomt under sängen. Hon tar en sväng om vattenklosetten och noterar badkaret på lejontassar som ser inbjudande ut men få bli ett senare besök.
I köket finns allt man kan önska för att fylla magen till bredden och falla in i en morgonkoma. Något svajig på handen men med fokuserad blick balanserar hon på bricka; en stor presso, en liten kanna varm mjölk, en yoghurt au naturell, ett par frukter och det obligatoriska glaset med vatten, ut till terrassen. Solstrålarna studsar mot den ljusa stenläggningen och på väggarna och det är så ljust det tåras i ögonen. En stor halmhatt råder bot på bländningen och hon slår sig äntligen ner vid utemöblerna.
Och bara andas.
Lugnt och stilla.
Lyssnar på småkrypens surrande i rabatterna. Solstrålarna värmer ryggen. Hon blickar ut över fälten på andra sidan lavendelhäcken och njuter av utsikten av de blåa alptopparna i horizonten.
Det här kommer bli underbart bra!.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar