Bästa Bloggen 2010

Hej där. Har du det bra? Tack för att du valt att stanna en liten stund här med mig.

Har du lagt din röst på Bästa bloggen 2010? När jag tittade på utbudet av de bästa bloggarna som man just nu kan välja mellan, ser man att folk lägger antingen rösten på lättsamma bloggar om t.ex. musik, sport, inredning mfl eller så är det dymörka bloggar med tung vardagsrealism i någon sjukdoms tecken, t.ex Småbarnsmamman med cancer.

Förtydligande! Jag menar verkligen inte att hon eller han som skriver om livet med en dödsjukdom eller så, inte bör blir utnämnd, jag står bakom dem som genom text sätter sitt liv på pränt (oavsett vilket århundrade som texten getts ut).

Min blogg är steget innan de djuplodade livshistorierna utan mer "Ifall- att- jag- som -mamma- inte- får- leva- så- länge -som-jag- hoppas- och- som- en- försäkring- att- ni- barn- får- veta- vad- JAG- tänkte- och- inte- vad- andra- kan- tänkas- säga- jag- tänkte- och- gjorde". Räcker det för att bli tillräckligt berörd? I ett tungt medialt samhälle där "Svensson" också kan bli känd genom att mocka koskit, slicka tequila från bröst eller vad nu folk sysselsätter sin vardag med, verkar det som om den stora gruppen mellan "Syns inte-hörs inte" och "Kåta Annas dagbok" aldrig kommer vara med i omröstningar.

Hur jag än vrider på det får jag en känsla av att mitt plitande inte hör hemma hos något läger. http://www.till-m-g.blogspot.com/ är varken tänkt att vara baserat på ett lättsamt ämne t.ex rockmusik, inte heller vara allt för hjärtskärande för att någon ska bli berörd. Den här ingår i kategorin "Mjuk men inte för snäll, arg men inte tillräckligt". Den är för okänd för att röstas på och för mesig för att sticka ut. Eller det vet jag ju inte, kanske någon av er ändå tycker jag förtjänar att bli omnämnd. Men gör det!! Jag tackar och bugar och blir i så fall rörd. Verkligen!

Fast frågan kvarstår: varför bryr du dig Sara? Vill du sticka ut, vill du att massan ska läsa och tycka till vad du skriver? Skulle det kännas bättre om du blev "sedd" av allmänheten? Är du i så fall beredd att fläka ut dig betydligt mera än du idag gör? Offra familj och vänner? Framstå som en mediakåtsmåbarnsmamma utan några riktiga planer i livet, skulle du kunna stå för det?

Men NEJ! Jag vill inte mediaprostituera mig. Jag vill fortsätta det jag gör för jag måste, jag har något i mig som vill ut i skrift. Eller foto. Vare sig hela Sverige läser eller tre i månaden.

Jag skriver ju till mina barn. Och till er andra som tilltalas av mina texter.
Gott slut och god fortsättning på 2011!!