Picture hur du kliver in i en välsorterad godisaffär, stannar vid dörröppningen och låter blicken vandra runt i lokalen. Du ser godispåsar, slevar, chokladaskar, fyllda skålar, polkagrisnappar hängande i snöre från taket, karamellhögar och till och med torn, av koncentrerat socker med smak- och färgtillsatser. Är du en saltis? Eller satsar du på hårda karameller i färger som ger hyperaktivitet? Kanske du tillhör gruppen som anser en bit Etiopisk mörk choklad är det enda som får kallas "godis". Och är inte de flesta människor du möter också de som älskar julens obligatoriska Alladinask? Säkerhet framför nya smala trender; mjölkchokladdragéer med kaktuscrème i mitten. Och strösslad chili i (en krydda som kräver sin respekt!) ovanpå. Blärk..
I min arma skalle surrar lika många tankar som sorters godis i en välsorterad konfektyraffär för varje tanke representerar de människor som cirkulerar runt mig till vardags. Och allt för många är sk "tagare", de tar energi från mig och ger bara en fadd smak i munnen när man skiljs åt, som en härsken pralin. De ser bra och läckra på utsidan men vid närmre bekantskap är det en besvikelse. Och misstaget, från min sida att ånyå ta kontakt görs om eftersom skönhet bedrar vishet.
Alltså: människa - godiskaraktär = tanke. För många tankar = sugerhigh huvudvärk.
Nu går det inte att stoppa undan dem, tankarna alltså. Hade varit fint att knö in en och annan i ett glömt källarförråd, det nekar jag inte. Några tankar är salta, inte som (jag ganska nyligen fick förklart för mig betydelsen av: snygg) läckra bitar utan kritiska och explosionsartade. Sockersöta tankar är få. Varför verkar det som om så att antalet söta och rara människor minskar? Visst, jag väljer sällan söta gottebitar i min lördagspåse men inte för att de är söta utan de är för söta. Kan då en människa bli för sockersöt? Nej, det tycker inte jag. De borde istället bli fler till antalet. Fler söta kanske skulle göra vardagen mer trivsam och lugn? Eller är det så att de är kanderade med den bittra stressdominerade tillvaro som ligger som ett töcken över var och en från det fötterna sticks i morgontofflan tills dess datorn stängs av och glasögonen läggs på nattduksbodet? Sötman når inte fram.
Det sägs att det finns uppenbara kopplingar mellan hundsort och matte eller husse. Det kan nog stämma, jag har aldrig satt mig in djupare i den tesen, och jag kan inte heller se någon uppenbar koppling mellan människor och de sorters godisar som ligger in papppåsarna. Men som sagt mycket kan tänkas, när man ligger själv och funderar mitt i natten eller allra helst på toaletten i mitt fall, och formas till de mest förbryllade lösningar och uppenbara samband. Inget som sagts förrut så klart..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar