Att vårda ett barn

Vi byggde ett legohus ihop, jag och hostiga Molly. Natten hade varit fylld av host, host, host, olika husvandringar, diverse yranden från Molly om vad man gör på natten mm. Därför satt vi hemma dagen efter och tog igen oss och kurerade hals och hosta.

- Kitty behöver ett täcke. Kanske mina byxor bli bra?, säger Molly. Jag vänder mig om och tar ur lådan fram ett litet tyg och ger henne. Det passar bättre. Då slår det mig, att just det lilla tygstycket påminner mig om när jag var hemma och sjuk i påssjuka. Mamma och pappa jobbade så jag fick ha en slags extra mor-/farmor som såg efter mig. Två veckor var jag borta, första veckan riktigt dålig, då var mamma hemma men också den andra veckan för inkubationstidens skull.

Vart mamma och pappa fann denna dam vet jag inte men hon var toppen! Hon hade med sig massa tyg och sydde många fina små plagg till mina Monchichis, en blandning mellan apa och docka. Vi satt utomhus i den varma vårsolen och hade det riktigt trevligt. Hon lagade enkel lunch och gjorde små smörgåsar som jag fick ner med vatten. Ibland fick jag glass som svalkade skönt mot svullnaden i halsen, men det var en hemlis mellan oss två trots att mamma köpte den.

En extra mor- eller farmor eller en far- och morfar för den delen (!) är en väldigt bra idé, någon klok, lugn och erfaren människa som kan både pyssla, lyssna på oändliga historier, bygga lego, fläta håret eller spela spel. Någon som vet hur man lagar en enkel men god lunch med blodpudding och lingon eller plättar och mjölk. Någon som håller på familjens regler men ändå vågar töja på gränserna något. Är inte det en superidé!?

Att kunna sk vabba är helt genialiskt. Undra om vi svenskar förstår hur lyckligt lottade vi är som har Försäkringskassan... Tror inte det. I andra länder i Europa får du ta en av semesterdagarna, andra får ta en dag off utan någon ersättning alls.

Vi har det bra. Lite fattig blir man för en vabb-dag men hur fint är det inte att kunna vara hemma och pyssla om sitt barn och bara få vara vi två?